Sol i sinne

 

 

Bäst att passa på att "leka" att man har semester när man har några dagars ledighet. Solar på klipporna med tjejerna, njuta av gofika, bara hänga i brassestolen och gosa med Fiji. Då är livet så underbart.

 

"No one is you and that is your power"

Spring för livet

 

 

Snabba ben kräver färg. Fiji instämmer. Träningen ger resultat även på vågen. Minst 10 år sedan jag hade den vikt som jag har nu. Känns superhärligt att vara 30plus och snart vara i toppform. Ser fram emot Lidingöloppet 15. Innan loppet krävs ännu mer träning och pepp. Jag och Helena ska göra detta tillsammans enda in i mål och att gå är absolut inget alternativ. Det ska kännas att man lever och båda är lika envisa (läs:tokiga).  Dock fortsätter ingen av oss om vi skulle få större fysiska problem under loppet. Om en blir dålig av oss så får den andra (självklart) springa vidare. Men det hoppas vi verkligen inte på.

 

Vi ska göra detta tillsammans. Helena och jag är upplevt mycket tillsammans trots vi har "bara" varit vänner under 5 års tid. Vi hade delat sorg, motgångar, skador, sjukdom, svek men främst glädje, kärlek, framgång och styrka. Vi besitter mycket energi och gör alltid aktiva saker när vi umgås. Det sällan vi sitter still, då somnar vi.

 

Helenas styrkor i löpningen är hennes långa ben och de stora kliven, envisheten, springerfarenheten, snabbheten (som en antilop) framförallt i backar. Mina styrkor är envisheten, uthålligheten, oftast mina lätta fötter, tappar sällan humöret och att jag bli som piggast efter 7 km.

 

Nu köttar vi vidare i löpspåret och gymmet. Det gäller att vara bra förberedd.

You know what´s really, powerfully sexy? A sense of humor. A taste for adventure. A healthy glow. Hips to grab on to. Openness. Confidence. Humility. Appetite. Intuition. Presence. A quick wit. Dirty jokes told by an innocent looking lady. A women who realizes how beautiful she is.

People think being alone makes you lonely, but I don´t think that´s true. Being surrounded by the wrong people is the loneliest thing in the world.

Aldrig kunde jag ana att jag skulle uppskatta ensamheten så. Den självvalda ensamheten. Varför har ensamhet så negativ klang?  Jag är en social typ med någorlunda stort socialtnätverk men jag har lärt mig att trivas mer att vara ensam. Det finns flera grejer som är bättre att göra ensam som att shoppa, pyssla, ta skogsturer, åka tåg och vakna. Mitt morgonhumör kräver ensamhet. Håll er undan!  De flesta kanske tror att ensamheten är värst på helgerna. Men icke. Jag har suttit ( oftast nästan alltid självvalt) ensam många fredags- och lördagskvällar i över 4 års tid nu. Det är skönt, en kontrast ifrån alla andra helger som är fyllda med aktiviteter, resor eller arbete.

När saknar jag någon? Nja sällan utan det är mer smågesterna i vardagen jag saknar. Jag saknar att få en kram när man kommer hem ifrån arbetet, saknar att få bekräftelsen över något man har gjort bra, saknar att få känna på skägg,  saknar en galen respartner att backpacka med och saknar någon som kan hjälpa mig att bära matpåsar. Ni som lever i en relation, uppskatta de småsakerna, det är oftast de man tar förgivet. Om jag träffar någon så ska han var så mycket bättre än det liv jag lever nu och det blir en utmaning. Vissa saker kan jag offra och kompromissa på men det är ett fåtal men jag är inte omöjlig. Jag trivs så men livet här och nu, är lycklig. Kan tänka mig att flytta men endast till en större stad än Karlstad.

Jag önskar att folk förstod mer om vad lycka innebär. Och nej man blir inte lyckligare genom någon annan eller av ting. Lyckan måste man finna själv. Den är högst personlig. När man har funnit den själv så är det självklart vackrare att få dela den med någon som är värd det. Underskatta aldrig dig själv. Du lever bara en gång och lev fullt ut då. Lev som du vill. ( Så länge du inte skadar någon annan, dig själv och miljön).  Nöjd dig inte bara för andra göra det. Man behöver inte följa "mallen" och passa in. Det är alldeles för många som redan gör det.

Tyvärr känner jag allt för många som lever ett liv i trygghetsknarkträsket. De lever med en partner som de inte är tillräckligt kär i , de lever med den för det är enklast så. De vågar inte utmana sig själva och bryta loss. Kanske lever de efter uttrycket att de vet vad de har men inte vad de kan få. (Sen är jag fullmedveten om att kärleken i relation kan pendla men det krävs att den underhålls och den ska inte vara på rutin). Man kan heller inte klaga om och om igen på sin situation om man inte gör någonting åt det. Skärpning!

Jag har heller inte rätt att döma dem, de får självklart leva hur de vill. Men jag tycker mer att det är slöseri på tid. För vår tid är begränsad. Och ingen vet hur lång vår tid är. Va framförallt sann emot dig själv.

Jag fortsätter leva i min självvalda ensamhet. Kanske föralltid eller kanske jag möter honom med stort H imorgon eller om 10 år eller vid en bensinmack i Hallstahammar en vackra höstdag eller i Istanbul i vår på en matmarknad. Det återstå att se tills dess jag ska leva galet och vara sann emot mig själv, alltid. Puss

Springer för livet

 

Det var svettigt, tungt och smått andnöd men med fri luftväg. Men det så det ska vara. 5 km terräng med intervall, helt ensam på en skogsväg. Min kropp är inte den samma och inte mitt tänkande heller. Lätt att klanka ner på sig själv, tänka att det går tungt, att man har hängröv, dallriga lår och man har värdelös kondition. Men jag har tänkt om!

Vad fantastiskt att kroppen rör sig och det är solsken. Lägga fokus på det jag klarar av och inte det jag inte klarar av (än). Jag har slutat jämföra mig med andra. Alla har vi olika förutsättningar och mål. Jag är inte så där "instagramfräsch" när jag ute springer. Rödsprängd i ansikte, fula miner och astmastig andning. Som en elefant med näbbmuslungor. Men det är ingen skönhetstävling i skogen och elefanter är rätt pampiga.

Jag ska inte bli maratonlöpare och heller inte få den tighaste rumpan på stranden. Jag rör på mig för jag vill det, för att jag ska må bra, för min kropp ska orka bli gammal och vara funktionell. Inte för beachen tvåstusen någonting, inte för viktnedgång och inte för någon annans skull. Jag investerar i mig själv. För jag ska trots allt leva med mig själv hela livet och stå ut. Jag känner mig så peppad inför resan till Spanien. Längtar efter vattengympan i solskenet, strandpromenaderna och löpturerna.

Jag har några delmål i min träning och mitt huvudmål är att springa stadsloppet. Jag har klarar av det förut, 1 mil på asfalt är enorm belastning för mitt ena knä. Måste ändå vara realist och förstå att visa begränsar finns trots allt. Lyssna på sin kropp. Men med rätt träning, motivation och tejpat knä ska jag klarar det dock inte till varje pris. Har fått ett eget styrketräningsschema av min sjukgymnast för att få mer stabilitet och stryka runt lederna. Det krävs inga större tyngre utan endast min egna kropp, nog så tufft ändå.

 

När (om) jag klarat stadsloppet ska jag belöna mig med en vackert och dyrt armband. Ett till Balenciaga.  En morot. Självklart bjuda in mina närmaste på fest. Men en sak i sänder. Var sak har sin tid. Nu är det tufft nog att springa 5 km. Kan jag så kan ni. Kör hårt men med ett förnuft och ett glatt humör. Förresten , visst är mina nya asicsskor läckra? Älskar rosa. Kram och vi ses i skogen.

Hon är tjejen, värsta grymma tjejen

 

 

Emma Watson, tack för ditt tal som du höll inför FN! Emma är klok, modig och framgångsrik kvinna, vilken förebild. Hon får mig att känna mig ännu mer peppad till att stå upp och kämpa för jämställdheten i världen. Se talet Här 

 

“If not me, who? If not now, when?”

 

( Inte för det har med talet att göra MEN visst är hon galet vacker? En pärla.)

 

Life may not be the party we hoped for, but while we´re here we should dance.

No 1 biaaaaach

I am not going to have any more ´fat days´.

I will not be dictated to by patriarchal media bullshit which tells me I´m not good enough.

I will wear what I like , eat what I like, fuck who I like and identify however I want.

Passar det inte er, så schas!

Today would be a lovely day to be a butterfly
 

 

The other day someone asked me what my goals were. I told them "to be happy" really really really really really really really really fucking happy.

Find your place of peace and carry it with you always 

 

Jag har fått svar. Det pågår ett infekterat inbördeskrig i min kropp. Där finns stridsvagnar, krypskyttar och vallgravar. Gerillakriget har pågått ett tag, spritt sig men nu trycker jag ner dem. Kväver dem för stunden vid frontlinjen. Min värsta fiende är min egna kropp. Kriget är inte livshotande men på livstid. Det bidrar till att man måste anpassa sig hela livet ut. Se nya möjligheter och inte hinder. 

Jag måste acceptera det men jag är INTE kriget. Jag är så mycket mer. Kriget är en objuden gäst som inte har vett att gå hem till sitt utan har flyttat in.  Detta var inte min färdplan men vissa saker kan man inte styra över men däremot kan jag påverka mycket annat som min attityd och prioriteringar. Jag söker inget medlidande utan bara förståelse. Jag är varken unik i detta fall och heller inget offer.

Kriget kommer alltid att pågå men det finns fin hjälp att få. Är tacksam över det!  Livet fortsätter trots inrestrider. Inom snar framtid kommer det vara vapenvila i kroppen. Jag ger mig aldrig och kapitulera ej. Har ett fantastiskt stöd utav familj och vänner. All kärlek till er!

Min kämparglöd och styrka har sitt ursprung ifrån bruksorten. Där tuggar man taggtråd utan att grimasera. Jag kommer fortfarande vara samma tokiga tjej som längtar ständigt efter nya äventyr, resor och utmaningar. Ni kanske aldrig kommer se någon skillnad utan det är bara jag som känner av det. Kriget. Vad rädd om er! 

Life is either a daring adventure or nothing

 

Kittlande känsla men ändå så otäck. Jag chillar vidare. Tiden får utvisa det. Men jag vågade och det är ett framsteg. Är stolt över mig själv och mitt mod. Man växer som människa när man vågar. Vågar gå utanför boxen. Ingen får något gratis. Ta för dig i livet.

 

Fotot tog jag en solig förmiddag  på St: Catalina torg i Las Palmas. Vi åt frukost och den vackra fjärilen hälsade på oss. För mig betyder fjärilen förändring och frihet. Den är först en ful puppa och utvecklas till något vackert. Frihet för att den kan flyga. Magiskt när fjärilen slår fridfullt med sina vingar. Puss

Häxan surtant!

Förbannad. Kokar. Är arg, bitter och tvär på allt denna söndag. Jag slår i saker och säger fula ord.  Pissråtta! Pratar högt med mig själv och är nästan på bristningsgränsen. Är vass som ett spjut och hård som en pansarvagn. Vad är jag arg på?

Öööhh... typ allt! På vädret, bilen, män, mina fötter, tvätten, dammsugaren, disken, säljakt, maten, män ,folket på nätet, tomtar, män, kroppen, blommor som vissnar, ja typ allt. Vill slå till någon (läs: män i allmänhet) som förtjänar det ( jo, jag vet att ingen förtjänar att bli slagen) men ändå. Vart har jag fått mitt "medelhavstemperament" ifrån?  Kanske behöver jag en kram och choklad? Inte fan vet jag.

Jag tänker fortsätta kvällen ensam i soffan med ett dussin mandariner och lussebullar, ska tänka över livet. Imorgon kommer jag troligen återigen vara  så där jävla tacksam, glad och kåt! Hej!

Överlevnadskit

Hörde på radion i veckan om tips för att överleva november. Jag började genast tänka på mitt överlevnadskit och nu tänker jag dela med mig till er. Det ska inte vara besvärligt och heller inte kostsamt.

1. Unna dig onyttigt i vardagen. Småkakor eller efterrätt på en tisdag. Va inte nojjig för din figur det är långt kvar tills beach 2014 och kärlekshandtag är sexigt. Bara mer att älska.

2. Dejta en vän. Det är lätt att man bara hänger med sina vänner. Utan planera in något kul. Bowla, gå på konstutställning, baka eller pyssla.

3. Våga bära färg. Alla går runt i svart och inte syns. Ha färgglada accar som vantar, scarf, strumpor eller ett smycke. Färg behövs i detta mörker.

4. Hemmaspa. Lägg ansiktsmask, inpackning i håret, måla naglarna, skrubba och njut. Lägg en snygg makeup. Titta dig i spegeln och repetera högt: - Jag är vacker och jag duger! Ta ett glas vitt eller bubbel till.

5. Prova på något nytt. Ny sport, läsa något du aldrig skulle läsa annars eller dejta någon okänd.

6. Boka in något att se fram emot. Dagdröm om det.

7. Hälsa på dina gamla föräldrar. Prata gamla minnen. Bara vara.

8. Skriv en bucket list. Börja checka av. Våga utmana dig själv.

9. Överraska någon. Ge beröm. Dela med dig av ditt vackra leende. Flörta. Kramas. Ha sex. Dansa. Sjung.

10. Sov. Gå ut i naturen. Umgås med djur. Stäng av all teknik. Tänd ljus. Köp snittblommor.

Några småtips för att överleva denna månad. På bilden ovan ser ni mitt nyaste inköp. En Hermes Kelly look a like i svartlack. Vintage. Den är svensk tillverkad.  Unik,  jag kommer troligen vara ensam om den. Visst är den ljuvlig?  Jag är stolt som en tupp!

Tillbaka blick på förra året då var mitt liv upp och ner vid denna tidpunkt. Fick magsår och hade en dödssjuk hund som jag hade beställt avlivning på. Vi gav Pippi en extra helg med journummer till avlivning. Jag låg i soffan tillsammans med henne i en hel helg. Bara grät och åt inget. Mina fina vänner kom och försökte mata mig med glass. Kärlek. Men Pippi svarade på behandlingen och lever idag ett helt normalt hundliv men med palliativ behandling. Mitt magsår försvann. November månad förra året avslutades med Swedish House Mafia. Livet vände då. Nedförsbacken började på livets väg.

Just nu går många av mina tankar till de drabbade i Filippinerna. Fruktsvärt. Alla kan göra något för någon. Så skänk en slant till dem istället för att köpa den dyra blaskiga take a way kaffet. Tänd ett ljus och inse hur lycklig lottad du är som lever här.

Love , K.

LOVE

 

" You don´t love someone for their looks, or their clothes, or for their fancy car, but because they sing a song only you can hear"

Lev

 

 För några veckor sedan fick jag uppleva ett vackert möte på arbetet. En tisdagsmorgon vid fem tiden. Jag satt hos en dam. Hon är över 85 år, som har kognitivsvikt och en obotlig cancer. Hennes verklighet är inte alltid den samma som vi upplever den. Stundtals är hon förvirrad. Men vem har rätt att säga att just min verklighet är den sanna och rätta verkligheten? 

 

Hon satt på sängkanten. Jag satt på huk framför henne. Helt plötsligt var hon så närvarande. Hon sa till mig : - Jag vill inte leva längre men jag vill heller inte dö. Nu har jag gjort mitt. 

I dessa läge finns det inga rätta  och enkla svar. Utan det viktigaste är att vara där. Sitta bredvid. Hålla handen och lyssna in. 

Efter en stund tystnad säger hon : - Eller jag är klar. Med livet. Så varför leva? Men att dö känns onödigt. I alla fall i natt.

Jag mötte hennes blick. Hon sken upp. Hon fortsatte med samtalet. Tog sin hand och klappade på min kind och sa :- Lilla flicka, lova mig att leva. Lev. Gör allt som du vill. Om du vill ha 10 katter så skaffa det. Gift om dig hur många gånger du vill. Strunta i andras dumma kommentarer. Det kommer alltid finnas avundsjuka folk. Ät kakor. Var glad. Tappa aldrig hoppet. 

Dessa ord var så vackra. Hon satt där med sin kutiga rygg, smala rynkiga händer och ruffsigt vitt hår. Sen blev hon trött och förvirrad. Men den lilla klara stunden vi fick tillsammans var unik och gav oss båda energi och värme. 

Jag ska föra budskapet vidare. Tack lilla fina dam för att du lämnar spår i mitt liv och för att du bidrar till att jag blir ännu mer levande. 

Prioritera rätt!

 

Även den kaxiga Kristina kan ha dåliga dagar. Idag känner jag mig fulast, tjockast, osmartast och äckligast i världen. Antar att det är PMS som spökar. Bu Bu Bu! 

Min fötter orkade inte med den lilla turen i skogen. Fötterna är svullna, ömmar och bränner. Huggande smärta. Sjukvården kan inte hjälpa mig. De tror att mina leder är överansträngda. Jag har visst för överrörliga leder som är tillfälligt slut. De behöver vila. Men när då? Hur vilar man ett par fötter som ägs av en rastlös själ som gillar fart och fläkt? 

Men nu längtar jag efter mina löprunder med Ida och att få gå i klackar utan att döva smärtan med alkohol för att ens kunna stå i skorna. Men jag vill inte bli sådan där som klagar. Eller bitter. Man måste göra något åt situationen. Jag har köpt fler par nya skor. De är stabila för foten. Jag har provat med smärtlindring, sökt sjukvård o mitt nästa steg nu blir att träffa en sjukgymnast. 

Jag skulle behöva vila ifrån i livet. Ifrån allt. Jag har exemplariska blodvärden men jag vet inte hur det känns att inte vara trött. Skiftarbete har bidragit till detta och jag har fått en bekymmersrynka mellan ögonen. Ska jag investera i Restylane? Eller mer ledig tid?

Min BFF är också sliten. Vi brukar ses. Då är vi intensiva och gör massa saker men sen sover vi. Tillsammans. Vi pratar om att vi borde ta en pause tillsammans. Lämna allt. Fly. För att få sova och inte göra något. Till Asien. I en hängmatta. Inte i 4 veckor utan det behövs 4 månader. Bara vara. Hon och jag. Läsa böcker, sova, gå strandpromenader, vila, äta frukt, känna in, få massage och sola. Utan massa måsten. Inga män, ingen alkohol, ingen kyla, ingen sömnbrist, inga sjukdomar, inga telefoner och knappt någon kontakt med omvärlden. Jag skulle bara sakna hundarna, familjen, några väninnor och så klart Sixten. Men de finns kvar och väntar. 

Tyvärr är inte detta möjligt. Inte i år. Heller inte nästa år. Men kanske året därpå. Kanske. Det krävs en del för att lämna allt. Pengar, planering och tid. Men jag tror det skulle vara en investering för flera år framåt. För hälsan, vänskapen och själen. Omöjligt är det iaf inte. Måste prioritera rätt. Ta hand om er! 

"You may think your light is small, but it can make a huge difference in other people´s lives"

 

 

Längtar. Längtar efter sovmorgon, kramar, jordgubbar och höga klackar. Allt det som jag inte har just nu. Istället har jag tungvecka på jobbet, möts av kalla blickar, förätit mig på lite så där mögliga nektariner och haltar i fotvänliga skor (Läs: fula skor). Men ändå är jag inte bitter eller ledsen. Gillar läget. För allt är bara för en kort stund.

 

I helgen ska snoka efter jordgubbar, sova halv söndagen, försöka i alla fall stå i ett par klackar och tigga till mig någon kram hos mina närmaste flickor. Men det bästa vore att få en kram ifrån den människa jag älskar mest, lilla Sixten, min brorson. För allt handlar om inställning. Att se livet ifrån den ljusa sidan. Jag ser livet så där rosagulligt. Det är rosagulligt för jag är lycklig. Det är jävligt underbart och befriande att se det så.

Visst saknar jag vissa saker i livet men de kommer med tiden. Och gör det inte det så är det heller inte meningen. Och självklart finns det dagar som är mindre rosa och mer fult tomteröda och taggiga. Jag säger som min Mami: - Var sak har sin tid. Glöm aldrig ett glatt humör, det kommer man långt på. Så långt man vill komma. Och min ambition är att komma långt. Puss.

Att se livet med andra ögon

 

Mina ögon utsätts för mycket. Sol, vind, torr luft, alldeles för lite sömn, åldrande, klåda och tårar. Därför krävs en ögonkräm ifrån finaste Chanel. Om den gör underverk?

 Nja. Men den är svalkande för den känsliga huden runt ögonen. Den har en vacker förpackning och krämen är ljusrosaskimrande. Doftar fräscht. Det är Chanel. Vardagslyx när den är som bäst. Pris? 15 ml för ca 600kr. Just denna är en gåva ifrån min älskade Sandra. 

Ett annat perspektiv är att du kan köpa 90 förpackningar med malaria tabletter för samma pris (varje förpackning innehåller 12 tabletter. ). Malaria är det främsta dödsorsaken hos barn i U-länderna. Viktigt att ha perspektivet med sig. Hur jävla lycklig lottad vi är som är uppväxta i Sverige. Bara en parentes. Vi borde vara mer tacksamma o framfört allt hjälpsamma o eftertänksamma. Tack och puss!