Bjud på ditt leende även till dem som inte ler tillbaka. För en dag kommer dina leenden att få deras leenden att spricka upp.

 

Det är solsken. Frost på marken. Dricker morgonkaffet i soffan. Återigen ny träningsvecka. Har sega ben efter gårdagens gympass. Jag klär på mig understället, knyter skorna, sätter på bästa housemusiken i öronen och sen glömmer jag att ta min luftrörsvidjande läkemedel. Minus grader ute. En dålig kombo för mina astmatiska lungor. Första kilometern är tung. Blir frusterad på min kropp och min andning blir mer pipig. Det är då jag kommer på att jag har glömt att ta medicinen. Jag pressar mig själv trots att det känns som det står en fet tysk på min bröstkorg. Tårarna rinner längs kinderna av ren reflex.

Benen är starka men jag kommer inte framåt. Jag springer 2 km till på ren vilja. Min tävlingsinstinkt är inte alltid till min fördel. Men tillslut går det inte mer. Stannar upp. Är arg på min kropp i några sekunder. Spottar och svär. Vart kommer mitt italienska temperament ifrån?  Sen lugnar jag ner mig. Varför ska jag vara arg? Vem tävlar jag emot? Vem försöker jag lura egentligen?

Idag var en sådan dålig dag för min kropp. Då får jag acceptera det. Min största konkurrent är ju mig själv. Jag springer bara för min egen skull och ingen annans. Jag sparkar på en gran i skogen och svär. Kändes bättre då. Jävla vinter. Jävla lungor. Sen går ilskan över, temperamentet måste ut.  Det är lätt att hänga upp sig på det man inte har gjort istället för att se till det man har gjort. Förra veckan var min kropp stark och resulterade i 6 träningspass. Det ska jag vara stolt över. Imorgon nya starka tag och utmaningar. Ännu ett konstanterande att min kropp är gjord för medelhavsklimat.

Blommor gör mig glad. Så jag gick till affären och köpte härliga rosa rosor till mig själv. Livskvalité. Imorgon vankas först arbete och efter det ska vi köra AW med träning på gymmet samt bada bastu. Sen drar vi vidare på julbord. Perfekt lillördag med bästa kollegorna. Jag tror faktiskt att vår genmenskap är speciell. Vi får uppleva mycket tillsammans, arbeta på obekväma tider och detta stärker vår gemenskap. För oss är ingenting konstigt. Vilket är befriande. Kram

You know what´s really, powerfully sexy? A sense of humor. A taste for adventure. A healthy glow. Hips to grab on to. Openness. Confidence. Humility. Appetite. Intuition. Presence. A quick wit. Dirty jokes told by an innocent looking lady. A women who realizes how beautiful she is.

"People who shine from within don´t need the spotlight"

 

Mitt vardagsliv ( Hej hamsterhjulet!) har återigen tagit fart men med ny tag och härliga träningspass på egen hand, äntligen. Kör flera pass i veckan med varierad träning men framförallt fokus på kondition, styrka och stabilitet. Kroppsligt känner jag mig som en 15 åring igen. Snabb, stark, smidig och motiverad. Kroppen är liksom som ny. Kanske är jag för positiv men heller det. Jag tänker att vara så här överpeppad. Just nu. För livet pågår och jag försöker leva i nuet. Och nu mår jag toppen och tänker njuta av det. För ingen av oss vet något av var morgondagen har att erbjuda.

Spanien var en bubbla. En alldels egen konstig tillfälllig värld. Svårt att återberätta utan måste upplevas där. Tacksam för alla roliga och fina minnen. All glädje, tokigheter men även ledsamheter har lagras in i mig. En erfarenhet rikare i livet. Det har varit svettigt, tufft, kul, spännande, helt enkelt ett äventyr. Alla mina sinnen har fått stimuleras och det har skett en kroppsförvandling, både fysiskt och sjäsligt. Jag har mött människor som jag aldrig annars skulle fått möjligheten att lära känna och de har lämnat fina spår i mitt hjärta. Jag känner mig sprundlande och livet ler åt mig. Och när allt känns så där mörkt och grått ute, då tar jag några salsasteg, blundar och dagdrömmer mig bort. Kram

"Some day we will find what we are looking for. Or maby we won't. Maybe we will find something much greater than that"

 

Jag bara njuter och svettas. Fantasktisk väder (mestadels) och bra träning. Det var länge sedan jag mådde så här bra. Jag har varvat ner och kopplat bort allt som sker hemma i Sverige. Funnit ro. Självklart saknar jag mina hundar varje dag. Alltid. Men de har så gott hos M och L. 

Spanien är the place to be. Kunde inte hålla fingrarna i styr häromdagen så jag och min BFF "råkade" boka in en resa i februari till detta underbara land. Jag kommer alltid förbli en Marbellakärring.

Här kör vi ca 3 stycken träningspass per dag. Som intervallträning på löpbandet, kondition, styrka, balans, Yoga, stabilitetsövningar på knät, ben och bål. Är väldigt imponerad av min fysioterapeut Erik, han är guldvärd.

Nu ska jag strävar stenhårt mot mina mål. Pepp. Pepp. Jag är full av energi och strålar. Kvällarna spenderas tillsammans med nyfunna vänner. Alla knasiga på sitt sätt. Får uppleva mycket och lagra in allt. 

Love / Kristina

Vita tider

 

Tänk att så lite kan göra så mycket. Jag har varit nykter i 8 veckor nu. Har inte druckit en droppe ens. Inte för jag har alkoholproblem utan för jag var skyldig min kropp det. Kroppen måste få återhämtas sig ibland. På semestern valde jag att göra uppehåll med mediciner ( de påverkar levern) för att kunna dricka. Knäppt kanske men alkohol är även livskvalité för mig. Jag valde att dricka gott på västkusten, på uteserveringarna och i Montenegro. Helt rätt tycker jag om det sker under en begränsad period och sällan. Och vilka roliga fester o efterfester vi var på. 

Bland de roligaste minnena i somras är taxiresan ifrån Afterbeachen (västkusten) med Camilla, Emma och Matilda. Det var toppen väder o vi var på bästa humöret. Vi sjöng, sittdansade och skrattade. Utanför taxifönstret sågs vi det glittrande havet och klipporna. Klockan var inte mer än Bolibompadags. Galet, vackert och långt ifrån nyktert! 

 För det är lätt att "smådricka " när man är ändå ledig, för det finns nästan alltid något att fira. Inte för det är skadligt med några glas vin men jag avstånd heller om det inte finns något större att fira nu för tiden. Men att dricka större mängder kostar alltid på kroppen. Bakfylla är det värsta som finns. Som bli överkörd av en ångvält. Det värker i varje muskel och led. Det är mycket sällan inte värt det. 

Nej, jag har inte blivit fröken duktig och frikyrklig på något sätt. Självklart syndar jag inom andra områden. Jag kommer inte vara nykter för all framtid utan under vissa perioder för kroppens skull. För jag älskar att dricka ett gott kallt glas vin/cava/champagne på någon härligt ställe med bästa sällskapet eller vid mys i soffan. Inom drinkvärlden älskar jag Mojito och Gin & Tonic. Mojito alltid på semestern o G&T är flygplats/flygresadryck. I varje land jag besöker är det obloligatoriskt att köpa en Mojito och göra en bedömning. 

Det även lättare att avstånd ifrån alkohol när utelivet i Karlstad inte är stiumlerande och jag tycker att det är världens projekt att åka till Systembolaget. Finns många fördelar med att ta det lite lugnare emellanåt. Jag hoppas att jag är lika rolig fast jag är nykter bara lite tystare, dansar lite mer städat och skippar nattamaten. 

Nu på lördag är det 40års kalas för en kollega/vän till mig. Då ska jag faktiskt kosta på mig några glas cava. Då finns verkligen en anledning till att fira. Skål! 

(Bilden är tagen i mars i år. Sista findrickan då. Hade även ett uppehåll på flera månader ifrån alkohol då också för kroppens skull. )

Siete

 

 

7 dagar kvar...

People think being alone makes you lonely, but I don´t think that´s true. Being surrounded by the wrong people is the loneliest thing in the world.

Aldrig kunde jag ana att jag skulle uppskatta ensamheten så. Den självvalda ensamheten. Varför har ensamhet så negativ klang?  Jag är en social typ med någorlunda stort socialtnätverk men jag har lärt mig att trivas mer att vara ensam. Det finns flera grejer som är bättre att göra ensam som att shoppa, pyssla, ta skogsturer, åka tåg och vakna. Mitt morgonhumör kräver ensamhet. Håll er undan!  De flesta kanske tror att ensamheten är värst på helgerna. Men icke. Jag har suttit ( oftast nästan alltid självvalt) ensam många fredags- och lördagskvällar i över 4 års tid nu. Det är skönt, en kontrast ifrån alla andra helger som är fyllda med aktiviteter, resor eller arbete.

När saknar jag någon? Nja sällan utan det är mer smågesterna i vardagen jag saknar. Jag saknar att få en kram när man kommer hem ifrån arbetet, saknar att få bekräftelsen över något man har gjort bra, saknar att få känna på skägg,  saknar en galen respartner att backpacka med och saknar någon som kan hjälpa mig att bära matpåsar. Ni som lever i en relation, uppskatta de småsakerna, det är oftast de man tar förgivet. Om jag träffar någon så ska han var så mycket bättre än det liv jag lever nu och det blir en utmaning. Vissa saker kan jag offra och kompromissa på men det är ett fåtal men jag är inte omöjlig. Jag trivs så men livet här och nu, är lycklig. Kan tänka mig att flytta men endast till en större stad än Karlstad.

Jag önskar att folk förstod mer om vad lycka innebär. Och nej man blir inte lyckligare genom någon annan eller av ting. Lyckan måste man finna själv. Den är högst personlig. När man har funnit den själv så är det självklart vackrare att få dela den med någon som är värd det. Underskatta aldrig dig själv. Du lever bara en gång och lev fullt ut då. Lev som du vill. ( Så länge du inte skadar någon annan, dig själv och miljön).  Nöjd dig inte bara för andra göra det. Man behöver inte följa "mallen" och passa in. Det är alldeles för många som redan gör det.

Tyvärr känner jag allt för många som lever ett liv i trygghetsknarkträsket. De lever med en partner som de inte är tillräckligt kär i , de lever med den för det är enklast så. De vågar inte utmana sig själva och bryta loss. Kanske lever de efter uttrycket att de vet vad de har men inte vad de kan få. (Sen är jag fullmedveten om att kärleken i relation kan pendla men det krävs att den underhålls och den ska inte vara på rutin). Man kan heller inte klaga om och om igen på sin situation om man inte gör någonting åt det. Skärpning!

Jag har heller inte rätt att döma dem, de får självklart leva hur de vill. Men jag tycker mer att det är slöseri på tid. För vår tid är begränsad. Och ingen vet hur lång vår tid är. Va framförallt sann emot dig själv.

Jag fortsätter leva i min självvalda ensamhet. Kanske föralltid eller kanske jag möter honom med stort H imorgon eller om 10 år eller vid en bensinmack i Hallstahammar en vackra höstdag eller i Istanbul i vår på en matmarknad. Det återstå att se tills dess jag ska leva galet och vara sann emot mig själv, alltid. Puss