Hola!

Fantastiskt marsväder. Jag befinner mig just nu nere i värmen. Jag ska göra allt sånt där som jag bara gillar i en hel vecka och skapa minnen. Ni vet, memories never die. Hej så länge.

Duckface

Snapchat! Eftersom jag aldrig glor på tv så älskar jag socialamedier och även fjortisappen nr 1, snapchat. Jag är väl medveten om att användningen av den inte bidrar till någon större förbättring av världen. Men Snapchat är barnsligt roligt och alldeles onödigt. Ett roligt avbrott i från vardagen, alla måsten och vuxenlivet. Puss

" A woman with good shoes is never ugly"

Halloj vackraste sandalerna i stan! Jag älskar dig så där mycket. Blir varm i själen av att se dig. Skulle inte du kunna flytta in hos mig? Jag lovar att alltid vara snäll och skänka dig kärlek. Fundera på saken i allafall. Snälla.

190

 

 

Livet pågår just nu i väldigt hög hastighet. Jag är ja-sägare, har svårt att begränsa mig och kör på i ett tempo i minst 190. Arbetat nästan 70 timmar på en vecka varav flertal nätter, avverkat 6 träningspass, varit på 2 arbetsintervjuer, en dejt, hängt med vänner, haft 10-tal telefonkonferenser med vännerna om livet och min sömn har snittat på 4-5 timmar per dygn. Jag pratar fort, rör mig fort, upplever saknad efter Pippi, tar viktiga beslut inför framtiden och försöker hålla ett glatt humör. Någonstans mellan allt glömde jag att andas och stanna upp. Jag glömde att njuta av den goda exotiska frukten, tystnaden på morgonen och vårluften. För mina tankar var redan på nästa uppgift som ska klaras av. Jag är redan upp bokat alla helger fram tills 14 juni med spännande aktiviteter. STOPP!!  Det blinkar röd varningstriangel.

I morse under mitt nattpass sjöng jag psalmer med en cancerpatient. Jag är inte religiös på något sätt men de är så vackra. Den äldre damen sjöng med och drog på mungiporna. Sången fick oss att andas lite och fly ifrån verkligheten ( för det kan ibland vara grym men även alldeles underbar), sången samförde oss för en liten stund. Hon gav mig en energikick. Energin bidrog till att mitt dygn fortsatte i en god känsla. 

Men jag gillar tempo, att ha många bollar luften och träffa människor. Det berika mig. Men imorgon har jag lovat mig själv att bara ägna dagen åt Fiji och träning. Nästa vecka är det min tur att dra ner på tempot under en hel vecka. Varma Spanien väntar på mig och Ida. Som vi ska njuta av att lägga upp fötterna på stolen och bara vara en riktiga kaffikäringar. Äntligen! 

 

Shine bright like a diamond

Snart alla hjärtans dag. Överskattat trams. Istället för att äta äckliga geléaktiga hjärtan så ska jag och mina vänner ha en helkväll på stan ( typ hundra år sedan sist). Först ska vi se på bio, Fifty Shades of Grey och vi avslutar kvällen på något dansgolv. Alltså först tantsnusk och sen dans, klingar succékväll i mina öron.

Det är Rally Sweden här i stan och det kommer troligen krylla av härliga människor  (läs :män) ute i krogsvängen. Då ska mitt nya tunga halsband invigas. Ramlar jag i Klarälven med denna skapelse så lär jag sjunka ner till botten. Stor risk för nacksmärtor på söndagsmorgonen. Men det är det värt. Stort, glittrigt, rosa och kaxigt halsband som täcker halva min överkropp. Love it!

Halsbandet är ett riktigt reafynd från Glitter, 80% rea. Älskar mix av att äga billiga och dyra smycken. Tycker att Glitter har verkligen varit Copycat, här är originalet. Men originalet går loss på ca 700 euro, smakar det så kostar det. Vickan bar ett gult på gaygalan för något år sedan, se här.  Så vackert, vill ha! Men än så länge får jag nöja mig med mitt reafynd och sluta drömma gör jag aldrig.

"If I ever let my head down it will be just to admire my shoes"

 

Jetlag. Nej, jag har inte varit på någon flott resa över Atlanten utan jag har arbetat. Just nu lever jag i den ständiga jetlag som skiftarbete bidrar till. Inget är regelbundet varken kosten eller sömnen. Oftast när jag vaknar är mina första tankar, när får jag sova nästa gång och hur arbetar jag idag. Så här lever de flesta jag umgås med, vi inom sjukvården. De som inte skiftar kallar vi för "vanliga" människor, de som är lediga röda dagar och arbetar kontorstider.  Absolut inte så att vi tycker synd om oss utan vi undrar mest hur det skulle kännas att vara  mer "vanlig". Vårt fredagsmys kan lika gärna vara en tisdagkväll, så lever vi.

 

Häromdagen sa jag till min vän. Kan vi fika på stan? Jag måste få se hur friska människor kan tänkas se ut. Lite så där tragiskt men komiskt. Det har varit en tuffare tid på arbetet, svårt att beskriva för er som inte är insatta. Hög belastning, många svårt sjuka patienter, avancerad medicinteknik och psykisk krävande patienter som är i behov av tid samt stöd. Då gäller det att vara på tå mest hela tiden.  Att vara snabbtänkt, tillmötesgående, professionell, noggrann, lugn, stödjande, metodisk och mänsklig men även våga sätta gränser.  Viktigt att finnas där just då och ge ett fint bemötande. Det tar på krafterna. I emellanåt övermänskligt att vara allt detta under tidspress.

 

Det tar energi. Och hur hittar man mer energi? Alla har vi vårt egna sätt. Igår var mitt sätt, sömn. Jag la mig i sängen redan vid 20-tiden. Helt slut. Sov till och från i 14 timmar. Idag blir löpturen och pussa hundmage min energikälla. Öppnade ett paket igår ( ifrån mig själv, vem annars? ) med ett par nya fina sandaler. Det gav mig mycket energi. Nedräkning till Spanien, 40 dagar kvar!

 

Imorgon ska jag göra ett extra pass (!). Hur tänkte jag? Jo, jag hade inga planer för morgondagen och min arbetesgivare ger mig dubbla betalat. Min tillfälliga girighet tog över hand. Pengarna ska gå till min nästa resa. Då ska jag njuta av god dryck och fin mat. Det kostar att ligga på topp.

 

I eftermiddag ska jag köpa mitt lörsdagsgodis. Kanelbullar blir det. Ska äta dem under andakt med hundarna i knät och lyssna på klassisk musik. Mina ögon ska vila på lågan ifrån de dyra franska doftljusen. Livskvalité. Trevlig helg!

Fendi - Pappa, jag har en italienare.

 

Jag har en välfylld vind med ytterkläder, inredning, skor och massa annat skit. När jag tröttnar på saker tar jag hissen upp och slänger in dem där. Det ett totalt kaos på vinden men jag vet ungefär vad som finns däruppe men bara ungefär. Sällan jag ens vågar visa någon hur det egentligen ser ut. Men där uppe finns vissa tillfälligt bortglömda god bitar.

Idag fann jag min älskade Fendiväska. Mitt bästa loppisfynd ever. Skulle gissa att väskan är ifrån slutet av 80-talet eller tidigt 90-tal. Den är i bra skick men använd och har serienummer. Gillar designen, den är i så kallade påsmodell. Man kan bära den på två olika sätt med lång axelrem eller med handtag, alltså perfekt till olika användningsområden. Jag hittade väskan i botten av en stor korg på Rödakorset i Säffle för minst 7 år sedan. Antagligen ifrån ett dödsbo. Tanterna som arbetade på Rödkortset hade inte kunskapen om väskans värde. Jag fick den för 15 kr!!!

Helt sanslöst, 15 pix liksom. Kommer aldrig sälja den utan den ska ärvas vidare. Den känslan när jag köpte den, en euforisk känsla. Ett fynd ifrån ett av världens främsta lyxmodehus. Kanske är det mitt livs fynd. Nu ska jag börja använda den igen. Den är värd att synas och få följa med mig på äventyr. Känns som Fendi inte är så popis i Sverige, lite som svenskarna har glömt bort märket. Kanske är det för to much för oss svenskar ( för mig kan det aldrig bli för to much) med stora och "vågade" logotyper. Men även kanske att märket inte är så tillgängligt just här och att det är dyrt. Ändå har vi svenskar gott om pengar och väldigt beresta och borde ha stött på märket i storstäderna runt om i världen.  

Jag äger sedan tidigare även en halsduk därifrån och en scarf både med F-loggan. Piffar till väskan lite extra genom att hänga på en tassel. Fendis logga är F passar ju utmärkt till mitt efternamn. Folkesson hjärta Fendi. Fendi hjärta Folkesson. Vi är skapta för varandra. Puss

 

P.s Bilden är inte rättvis emot väskan, logotyperna syns knappt och självklart är den vackrare i verkligheten som allting annat.  D.s