We came, We raved, We loved

 

Oslo var så mycket. Dyrt. Kallt. Underbart. Vi var så nära dem. SHM. Såg deras rörelser, ansikten och glädje. Telenor Arena kryllade av vackra män. Är det i Norge de finns?  De vackra männen med utstrålning. Antagligen. Här är det bristvara på dem. Jag och Solveig bara gapade.

Bredvid oss stod killar ifrån Belgien som passade in på värsta catwalken. Bakom oss mörkhåriga män med tre dagars skäggstubb och bruna ögon. Dom log och dansade. Jag frågade Solveig om vi hade kommit till himmelriket? Hallå, där stod vi och dansar till världens bästa DJ:s och överallt fanns män som var snyggos. Jodå, vi hade kommit till ett tillfälligt himmelrike. Ett uppvaknande för oss.

Swedish House Mafia var lika grymma som sist. Sista låten Save the world var otroligt vackert. Det kom stora vita ballonger ner ifrån taket och vi höll varandra i händerna. Axwell sa: - You look beautiful to night mother fuckers! Så fan också. Hela Olso var beautiful.

Vi kommer tillbaka Oslo. I sommar. Axwell får vi även uppleva igen också i sommar. Han kan upplevas förevigt. Love, K.

Oslo

 

Bättre start på ledigheten kan man knappast inte få. Imorgon drar jag och min finaste bästis till Oslo. Peppen är total. Ska återigen få dansa, njuta o lyssna till våra män. Swedish House Mafia. Konserten i Stockholm var magisk. Ett minne för livet. Vi njöt av lasershowen, konfettiregnet och hur SHM byggde upp trycket. Hela Friends Arena gungade. Så mycket kärlek.

Oslo, bäst att du är förberedd på två tokiga singelbrudar som är sugna på galenskaper. Hotellhäng och bautadisco är så jävla mycket bättre än uppesittarkvällen med Bingolotter. I helgen skapas nya minnen till ålderdomens höst. Håll i er! Självklart kommer jag dela med mig lite av smaskigheterna av äventyret. För stillsamt, oskyldigt och säkert är inte våra ledord. Utan vi gillar allt som är tvärtom. Vi ses. Love, K.

The One

Ny årstid är lika med ny doft. Denna gång föll min näsa på Dolce & Gabbanas The One. Älskar den redan. Dofter kan väcka fram sådan minnen.

"If she´s amazing, she won´t be easy. If she´s easy, she won´t be amazing. If she worth it, you won´t give up. If you give up, you´re not worthy. Truth is. Everybody is going to hurt you : you just gotta find the ones worth suffering for"

I love pink

 

I allt mörker, sorg och snökaos så finns ljusglintar. Dessa glintar kan vara allt ifrån en kram, ett leende, ett ord och en materiel sak. Idag blir jag glad av färgen och de härliga prickarna på mina nya pjucks. Hur gulliga kan ett par skor vara liksom? För någon vecka sedan skrev en manlig fotomodell ifrån Aussie på min Instagram. Han är galet vacker. Mörkhårig, muskelös, vita tänder, tjockt hår och glittriga ögon. Avelsmaterial.  Jag levde på hans ord i flera dagar. Gorgeous skrev han. Min första tanke var om han var styrelseordförande i synskadades riskförbund. Men han ägde visst ingen blindkäpp.

Fick höra häromdagen att jag kan uppfattas som rak, hård och sann. Och att det  i sin tur kan förväxlas med bitterhet. Man ska vara rak och sann. Men att vara hård är ju mindre bra. Kanske beror det på att världen är hård och livet är ingen fluffig räkmacka för alla. Motsattsen till hård är mjuk, då är jag heller hård. Mjuk låter fjolligt och fegt som deg, svår handterligt. Låt mig vara hård som pansarplåt för de som känner mig på riktigt vet vem jag är egentligen. Och det är trots allt viktigast.

Följ mig på twitter, Dreamsbykia. Där är jag ännu vassare, ärligare, snuskigare, rakare, argare och lycligare. Love, K.

(Skor: All Star, Converse)

Då var vi här igen. Julen. Det ska mysas, pysslas, bakas och pyntas. Det läggs ut bilder på fejjan, Instagram o Twitter. Det är lyckligt, tillgjort och juligt. Och där kräktes jag. Fira jul, tror jag på tomten eller kristendomen? Nä. Idag har jag tovigt hår, bär trasiga mjukisbyxor, en finne på hakan och röd sprängda ögon på första advent och allt. Jag bryr mig inte. Har inte ens plockat fram adventsljusstaken. Sjuarmad, en judiskt tradition. Bojkottar de handgjorda glaskulorna ifrån NK, de kostade mer än 1 månads käk till en familj i Sudan. Äckligt! Tänk på alla de stackars ensamma, äldre, sjuka och hemlösa, hur är deras jular?  Knappast inte som Era Instagrambilder.

Mitt mål i livet har aldrig varit - att ha det som "alla" andra. Jag ska fira livet istället, inte fira ett kladdigt barn i en krubba som blev till genom jungfrufödsel, jo tjena liksom! Julmaten, fet och färglös. Täpper till fint i kranskärlen. Hej hjärtinfarkt och sura uppstötningar! Älskar blommor men julgrupperna, snark! Bland de röda julstjärnor sitter en fet jultomte, någon kula och halv ledsen rosett. Osmakligt!

Inte tala om klädseln. Felsydda glittriga toppar i akryl, helst murriga färger eller rött. Få som kan bära upp rött och ännu sällsynt att någon kan bära upp det med glitter också .Folk bär broscher med tomtar, smågranar och renar. Män har något käck slips som spelar julmusik eller julmotiv. Gråter. Sen ska julklappar inhandlas, några har redan köpt dem i höstas på Gekås men vad fint av dem. De andra springer runt i stress och oftast blir det dyra felköp. Man kanske skulle kunna skänka en slant, gå till den ensamma grannen någon timme, ge mat till de hemlösa och besöka de sjuka på sjukhuset/äldreboendet. Gör något för någon för det ska jag iallafall göra.

 Som ni förstår är traditioner inte min grej. Gillar variation och nytänk. Jag ska inte ens fira jul utan jag och Solveig drar till Oslo, firar oss. Vi ska på ännu en Swedish House Mafia konsert. Bara för de är bäst och snyggast. Enkelt.



(Min hund Pippi är fortsatt svårtsjuk och jag orkar inte ens skriva om det nu. Bara så ni vet.)