Happy

 

 

Livet var så vackert igår. Tack! Bästa måndagen på lääänge. Jag och Maria bakade bullar. Rättare sagt jag pratade mest och M bakade. Kvalitetstid. Efter det tog jag min lilla "sportbil" på en tur. Att få köra bil när solen strålar och samtidigt sittdansa till Justin Bieber är njutning på högnivå. Prova på vettja!

Invigde mina nya rosaprickiga Cornverse igår, attans var sköna de är. De har rätt attityd. Just nu finns det en person som gör mig extra glad som tar fram det fina i mig som jag inte trodde fanns. Mina ögon glittrar och mungipan är ständigt uppåt. Så fantastiskt.

True

 

For beautiful eyes, look for the good in others. For beautiful lips, speak only words of kindness. And poise, walk with the knowledge that you are never alone.

Bilexpert? Lätt

 

 

Hörru, Bosse bildoktorn kan slänga sig i väggen. Jag har blivit bilexpert. Jo, det är sant. Jag kan fylla på glykol (även kallad kylarvätska) och har vetenskapen om att det till ochmed finns olika slags glykol. Min bil har självklart den rosa aktiga glykolen som ska späddas, fint ska det vara. Fylla på olja och spolarvätska är busenkelt. Spolarvätskan doftar ljuvligt.

Pumpa däcken och de olika trycken har pluggas in. Är snart tjenis med bilrepratörer, däckkillar och besiktningsfolk. Är inne i biljungeln. Men nu är det förhoppningsvis semester därifrån. Min bil och plånbok behöver återhämtning och vila. Visst skulle det vara underbart att få äga en riktig fin bil men jag vill inte betala för den. Och vad jag vet så får man inte bilar gratis, tråkigt och förbannat dumt. Jag behöver ingen dyr bil för att briljerar med. Det kan lätt bli för mycket för åskådaren då, vart ska man lägga fokus på liksom, den snygga bilen eller den chica bruden?  Haha! Tur att jag har en snäll broder som äger snabba och fina bilar, han lånar ut dem om jag ber snällt. Gulle honom.

Kör försiktigt och miljönvänligt. Men lova att tjuvköra också. Plattan i mattan. Puss.

För du betyder allting för mig

 

 

Var inte rädd, jag går bredvid dig.
Kom ta min hand, jag håller i dig.
Här i min famn, kan du våga tro.
Sänk dina murar, jag ger dig ro.

För att jag älskar dig, så som du är
och jag vill ge dig allting jag har.
Låt mig få bära dig när du är svag,
för du betyder allting för mig.
Var inte rädd, jag går bredvid dig.

Nu är jag din och nu kan jag andas.
Här blir jag kvar, för här vill jag stanna.
Se på oss nu, livet är vårt.
Ser du den framtid som vi, vi kommer få.

För att jag älskar dig, så som du är
och jag vill ge dig allting jag har
och låt mig få bära dig när du är svag,
för du betyder allting för mig.

Ja, jag ska älska dig så som du är
och jag vill ge dig allting jag har.
Så låt mig få bära dig när hoppet sviker.
Du betyder allt för mig.
Var inte rädd, jag står bredvid dig
för du betyder allt för mig.

Paris

 

 

 

 

Paris. Paris. Paris. Min hjärna är romantisk lagd idag. Drömmer om Paris. Om våren. Om kärleken. Körsbärsblommor som doftar godis. Pastelliga bakelser och dricka kaffe ur blommiga kaffekoppar med guldkant. Bära ljus spetsklänning som blåser lätt upp i vinden, springa på kullerstenar med Chanelballerinas och skvätta vatten i fontäner. Shoppa stora buketter med snittblommor, vita pioner och ranunkel.

 

Dricka rosa champagne på en balkong tillsammans med en karl som har skäggstubb. Pussas i eiffeltornet. Ha massa löjligt gulliga ballonger och som sedan ges bort till glada barn. Fönstershoppa Chanel samtidigt man håller någons hand. Lära sig små fina franska fraser. Stjärnklar himmel som glittrar. Äta hotellfrukost i en mjuk kingsizesäng med utsikt över Paris gator. Ge mig!

Din tid är dyrbar

 

Jag har skrivit det förut och det tåls att skriva det igen. Men mitt arbete bidrar till så stor personlighets utveckling.Växer ständigt och omprioriterar saker i livet. Döden är ständigt närvarnade. Liemannen följer mig vid min sida. Kanske kan låta hemskt och det är hemskt ibland men döden gör mig så mycket mer levande. Som människa. Bara för att jag arbetar med svårtsjuka människor så är det inte likhetstecken med sorg och elände jämt. Utan det finns mycket glädje, sann glädje hos patienterna som jag och mina kollegor möter. Vi möter tacksamhet som inte ens kan betalas i lön.

Vi kollegor emellan förstår varandra som ingen annan utanför sjukhusväggarna gör. Här hittar jag mitt stöd annars orkar man inte. Alla har vi vårt sätt att hantera de svåra situationerna vi möts av på arbetet. Jag väljer att vara barnslig på min fritid och leva fullt ut. Jag upplever att jag tar mer vara på livet och dess njutning än många andra gör. Vågar mer. Tar risker. Slösar ingen tid på bråk, struliga människor, trams och billigt skit. Livet är alldeles för kort för att ha gråa vardagar och tråkigheter. Njut, för tänk på hur länge du är död sen, det är länge det om jämför den tiden man är vid liv. Och vara vid liv är inte det samma som att vara levande.

Här ser ni jag och min Sol. På Tuben i London. Jag lekar B-filmstjärna och Solan kör på lågstadiefrökenlooken. Vi la även på lite duckfacelook. S tog nudeläppar och jag riktig röda avsugarläppar. Allt för att leva crazy och spana efter snygga karlar. Om vi lyckades? Men självklart.

Puss!

Som vi har längtat..

 

Solen. Dessa strålar bidrar till  att livet blir så mycket lättare. Det enda negativa är att solen lyser vackert på mina smutsiga fönster. Snart dags för fönsterpustning!  Pippi är egentligen en riktig sömntuta men nu är hon uppe varje dag när solen stiger. Hon ligger på köksgolvet, oftast på en kudde och flyttar med solens strålar. Hon verkligen njuter av livet, fullt ut. Upp med nosen i vädret, blundar och ser så där högfärdig ut. Som en prinsessa. Fiji sitter mest på soffkanten, spanar ut genom fönstret. Hon spanar efter katter och män.

Jag blir lika varma i hjärtat varje gång jag ser Pippi. Veterinärerna som gav besked i november att det bara handlade om några dagar som hon skulle få vara kvar här hos oss. Men Pippi har äkta Laxåblod i sig, hon är en stenhård kämpe. Så pigg och glad som hon är nu har jag aldrig sett henne. Älskade hund.

Efter en rivstart i början av året med resor och massa aktiviteter så kommer lugnt nu. April blir en lugn månad. Pengarna får gå till bilen. Men jag har massa skoj att se framemot. Än så länge lite hemliga projekt.

Ett annat härligt vårtecken är mina och Idas löppass. Ida är ju lätt som en fjäder, jag hänger mest på oftast med tunga ben. Kommer långt endast på min envishet. Ida sa något väldigt sant och klokt häromdagen under löppasset, -Kia, det är BARA under löppassen du är tyst! Hon har känt mig i 23 år (!) så hon borde veta.

Så sant. Min käft är sällan stängd. Enda gångerna jag är mindre tyst är just under löppassen, hos vissa patienter/anhöriga på arbetet, när jag har sex och när jag är ensam. Förresten jag är inte helt tyst då heller men jag för ingen större konversation. Händer att jag pratar med mig själv men det är sällan. Som ni förstår så vann jag aldrig tystaleken.  Borde nog öva på tysthet. Åka till något nunnekloster och lyssna på tystnaden. Men det finns risk att jag skulle bli tokig då.

 Kram på er ifrån storkäft!