"Don´t ask me why I run. Ask yourself why you don´t".

Den senaste tiden har jag ökat på distansen på löppassen. Springer 3 mil i veckan fördelat på 3st löppass, förra veckan hann jag faktiskt med 3,7 mil.  Kör även 2 st härliga gympass varje vecka. Ännu har inte motivationen sviktat. Tycker att träningen är rolig och kroppen funkar utmärkt. Men vissa dagar är det så klart kämpigare att ta sig ut i löpspåret men då sätter jag på bästa musiken och helt plötsligt blir benen lite piggare ( och framförallt huvudet) . För ett år sedan var allt detta näst intill omöjligt och nu går nästan all träning som en dans. Ingenting är gratis dock. Min envishet och vilja har bidragit till att jag är i så bra kroppslig skick nu. Utan ledbesvär och smärtor. Finns inga genvägar. Den enda jag tävlar emot är mig själv och för varje vecka blir jag snabbare, uthållningar och starkare.


Jag har nu gått ner 12 kg. Fatta - 12kg sedan mitten av oktober! Utan någon jävla diet. Jag äter som vanligt ( vegetariskt kost med mycket frukt) och dricker alkohol typ en gång i månaden. Jag har alltså lyckas sprungit och gymmat bort 12kg, helt otroligt.  En del fett har byts ut mot sega löpmuskler. Och nej jag har ingen målvikt för viktnedgången, den är bara en bonus av all träning. Mina mål ligger i löpresultat och inte i kilon.


Jag tar gärna emot tips och råd men det finns även tyvärr vissa människor ( ej mina vänner) som har mycket åsikter om ens träning och kost (!). De kommer bara med massa förbud och regler. Att jag inte ska dricka alkohol, inte äta ditten och datten, inte göra si och inte göra så. Så tröttsamt, de försöker packa på mig deras dåliga självförtroende och självkänsla. Fuck them!  Man lever bara en gång. Låt mig träna som jag vill och äta vad jag vill. Jag vill njuta av livet, äta kanelbullar ibland utan att känna skuld, dricka ett glas cava och ha vilodagar. Jag älskar att min kropp fungerar och att den är hel.


Jag har celluliter, orakade ben (ibland), valkar på magen när jag sitter ner, fräknar, rynka i pannan, stor rumpa och fula naglar. Ändå trivs jag med mig själv. Jag försöker inte vara någon annan än just mig själv eller göra om mig. För jag har vissa brister så är inte det lika med tecken på att man inte bryr sig om sitt utseende utan för mig är det tvärtom. Jag är må om mitt utseende och har människor problem med det så är det deras sak och knappast inte mitt problem.


Nu siktar jag på halva Lidingöloppet. En tufft utmaning men spännande. Redan börjat tänkt ut en belöningen till mig själv när jag har klarat av loppet. Blir nog ett besök på Nathalie Schuterman i sthlm. Wiiiiie!

Sovmorgon. Ett vackert ord. Ett måste ibland. Älskar det.

MBMJ

Helt enkelt Peach love. Prestationer ska belönas med det bästa, tack Kristina! Ååå..Så mycket roligt vi ska ha tillsammans. Vi ska se världen ihop. Fantastiskt.

Puerto Rico

 

Gran Canaria har allt för alla. Vi utnyttjade ön på bästa sätt. Dags sysselsättningen var extrem låg, vi sov, läste bok och solade. Efterlängtat och skönt för hela kroppen. Luncherna bestod av smakrika sallader med en kall öl till. Vad mer kan man begära? Vi åt våra luncher på en bänk intill havet och klipporna. Det var så vackert, varmt och det doftade hav. Njöt av tystanden.

Varannan eftermiddag snörade jag på mig löparskorna och körde backträning. Hjälp, vad tungt det var. Det var branta backar överallt. Men det gav faktiskt resultat. Numera tycker jag att det knappt finns några backar här i Sverige. Jag sprang där i solnedgången. Det blåste varma vindar, vajade palmer längst min sida och hade endast höga bergstoppar som sällskap. Det var livskvalitet. Lovade mig själv att jag måste göra så här varje semester. När jag sprang och såg ut mot horisonten, mot havet och solen gick ner så stannade allt upp. Jag levde just då, i nuet. Inget bekymrade mig. Var en otroligt härlig känsla som är svår att beskriva.

Maten var kanon liksom priserna. Spanjorerna bjöd på sig själva och aldrig har jag fått sådana många komplimanger om mina blåa ögon. Nästan varje kväll hängde vi i en piaonbar. Låter stillsamt men icke. Där sjöngs låtar som alla känner igen, folk dansade lite varsom och hursom. Vi bekantade oss med ett skönt gäng golfgubbar ifrån England. Vi festade ihop med dem några dagar. De var helt galna men väldigt trevliga. Jag försökte lära ut grunderna i salas för en stel fd Premier League spelare. Det var inte det lättaste.

Fann en ny vän, en tysk man. Äntligen fick jag chansen att öva min tyska. Den gick sisådär. Mitt tyska ordförråd var väl lika stort som en 2 årings. Men som tur var kunde min tyska vän engelska. Vi hängde på en afterbeach som höll väldigt hög klass och standard. Ett ställe som jag gärna skulle återkomma till. Länkar här . Rekommenderas starkt! Kändes som Rivieran men med bra priser. Fyra öl och en smoothie för 12 euro. Nästan gratis ju jämfört med Sverige.

Jag och Ida lärde känna varandra bättre. Vi skrattade mycket och hade samma tempo (stundstals). Fast vi är så olika så kom vi bra överresen och vi har samma syn på det mesta. Kompletterande varandra. Det blev en mycket lyckad semestervecka. Som vanligt skapades fina minnen och även några tokiga. Tack Spanien igen för du återigen levererar och gör mig ännu mer levande.

Nu ser jag fram emot våren här hemma och även vår obligatoriska weekendtrip med min BFF. I år blir det Korren (Kroatien) i maj. Puss