"Don´t ask me why I run. Ask yourself why you don´t".

Den senaste tiden har jag ökat på distansen på löppassen. Springer 3 mil i veckan fördelat på 3st löppass, förra veckan hann jag faktiskt med 3,7 mil.  Kör även 2 st härliga gympass varje vecka. Ännu har inte motivationen sviktat. Tycker att träningen är rolig och kroppen funkar utmärkt. Men vissa dagar är det så klart kämpigare att ta sig ut i löpspåret men då sätter jag på bästa musiken och helt plötsligt blir benen lite piggare ( och framförallt huvudet) . För ett år sedan var allt detta näst intill omöjligt och nu går nästan all träning som en dans. Ingenting är gratis dock. Min envishet och vilja har bidragit till att jag är i så bra kroppslig skick nu. Utan ledbesvär och smärtor. Finns inga genvägar. Den enda jag tävlar emot är mig själv och för varje vecka blir jag snabbare, uthållningar och starkare.


Jag har nu gått ner 12 kg. Fatta - 12kg sedan mitten av oktober! Utan någon jävla diet. Jag äter som vanligt ( vegetariskt kost med mycket frukt) och dricker alkohol typ en gång i månaden. Jag har alltså lyckas sprungit och gymmat bort 12kg, helt otroligt.  En del fett har byts ut mot sega löpmuskler. Och nej jag har ingen målvikt för viktnedgången, den är bara en bonus av all träning. Mina mål ligger i löpresultat och inte i kilon.


Jag tar gärna emot tips och råd men det finns även tyvärr vissa människor ( ej mina vänner) som har mycket åsikter om ens träning och kost (!). De kommer bara med massa förbud och regler. Att jag inte ska dricka alkohol, inte äta ditten och datten, inte göra si och inte göra så. Så tröttsamt, de försöker packa på mig deras dåliga självförtroende och självkänsla. Fuck them!  Man lever bara en gång. Låt mig träna som jag vill och äta vad jag vill. Jag vill njuta av livet, äta kanelbullar ibland utan att känna skuld, dricka ett glas cava och ha vilodagar. Jag älskar att min kropp fungerar och att den är hel.


Jag har celluliter, orakade ben (ibland), valkar på magen när jag sitter ner, fräknar, rynka i pannan, stor rumpa och fula naglar. Ändå trivs jag med mig själv. Jag försöker inte vara någon annan än just mig själv eller göra om mig. För jag har vissa brister så är inte det lika med tecken på att man inte bryr sig om sitt utseende utan för mig är det tvärtom. Jag är må om mitt utseende och har människor problem med det så är det deras sak och knappast inte mitt problem.


Nu siktar jag på halva Lidingöloppet. En tufft utmaning men spännande. Redan börjat tänkt ut en belöningen till mig själv när jag har klarat av loppet. Blir nog ett besök på Nathalie Schuterman i sthlm. Wiiiiie!