Jag vill ha dig nu

Du springer aldrig ifatt,
när jag väl är där
jag vill inte tänka framåt
men är livrädd att fastna här
nu kan det vara för sent
att säga som det är

Vi testar nya vägar
som aldrig tycks ta slut
vi har försökt att fånga den andra
men aldrig nått ut
jag vill ha en sista chans
så jag säger det rakt ut

Jag vill ha dig nu
som jag hade dig förut
jag vill ha dig nu
som jag hade dig förut

Jag vet att det är svårt över telefon
men när jag har dig nära
vill du därifrån
jag vet att du har tänkt
men berätta hur du mår


 Jag har försökt att tänka bort dig
på alla sätt
det är dags att lägga på
men att stanna känns så rätt

Den där vägen

 

Min första semestervecka har gått. Jag har hela dagarna och kvällarna omgetts med mina fina vänner, familj och hundarna. Vi har bara varit, gjort utflykter, fikat, grillat, filmmys, shoppat och solat. Haft sovmorgon varje dag men tyvärr har mina mardrömmar kommit tillbaka. Typiskt, för min hjärna behöver vila.

Veckan har erbjudit skratt och gråt. Ambivalenta känslor. Mina närmaste har inte ställt några krav utan de har bara gett mig kärlek i massor. Tack!

Igår firade vi (Jag, Pillan och Carro) pre-medelhavet. Firade med rosachampagne i solnedgången vid vattnet. Den bästa måndagen på länge. Imorgon drar vi. Bort ifrån verkligheten. Jag ska försöka fly. Mina tankar behöver fly. Är trött på att inte vara mig själv längre. Mina vänner känner inte igen mig. Min hållning är förändrad, mitt tempo inte lika högt och yvigt, min utstrålning har sparlåga, inte lika nära till gapskratt och galenskap längre. Jag har tappat det längst vägen. Längs livets väg. Men vägen kommer ändras så småningom. Det måste den göra. Då kommer vägen vara lite behagligare, erbjuda vätskepausar, fågelkvitter och blommor. Dagens väg är små gropig, lite vattenpölar här och var, brännässlor som bränns längst kanten, någon tistel som sticks och en disig dimma. Men jag traskar tålmodigt för längre fram finns sommarängen och solsken.

I en veckas tid ska jag lapa sol. Lagra in all värme. Reserv värmen ska tas fram i oktoberrusket. Längtar efter den obligatoriska Gin och Tonic på Arlanda och flyget. Då ska jag ta en pause ifrån den snåriga skogsvägen.

Fina människor, glöm inte att njuta av den vackra svenska sommaren och va rädd om er. All kärlek till er. Puss.

Tretiokris?

 

Nu är jag tretio år. Hurra hurra!! När jag var 25 år då var jag som mest bajsnödig när det gäller min syn på hur livet skulle bli. Jag omvärdera ständigt min syn men vissa grundprinciper kvarstår. Var lite väl övermogen för mitt egna bästa då. Då var min plan att vara gift innan 30 år! Jag hann inte. Men absolut kunde jag har hunnit om jag hade velat.

Kräsen och krav ska man ha men ingen är perfekt inte ens jag. Att gifta sig med någon är inget problem men det handlar inte om att nöja sig med någon. Det handlar om att hitta någon som man kan vara ett team med. Låter jävligt osexigt kanske. Men en grå november måndagsmorgon vid 05 med torra ostmackor, spilld mjölk och skrikande ungar då är det skit det samma om han som står bredvid mig var snyggaste killen på festen för 7 år sedan eller om det var han som då var just "ledig" för stunden. Utan de viktigaste är ändå att han älskar en för den man är. Och det ska självklart vara ömsesidigt. Finns inge vackrare än få uppleva kärleken på fler plan. Men det kan vara svårt och smärtsamt men oftast ( om man har tur ) alldeles alldeles underbart.

Och varför måste man vara gift ? Visst är det en dröm och en vacker gest men ingen garanti för kärlek men kanske en skön känsla att känna tillhörhet i trygghetsknakarsjälen. Vad vet jag. Trygghet är skönt men även kan vara så att man säljer sin frihet också. Filosofera vidare på det..

Känner jag någon kris? Kanske. Men inte över min ålder. Jag känner mig högst levande och ung. Utan mer kris över samhällets förväntningar på mig. Jag kanske kan uppfattas som  en självupptagen kvinna utan man och barn. Inga rutiner, gillar färgen rosa och Hello Kitty. Är knappast självupptagen och jag tycker att man bara är modig att man vågar vara barnslig stundvis. Jag försöker dagligen att finna lite lycka i livet. I små saker, i naturen, hos mina vänner, familj och hundarna. Så tänker jag fortsätta. Trevlig midsommardag på er! Puss.

 

I am scared to fall in love.

Afraid to love so fast.

Because every time

I fall in love

It never seems to last.

This pain I know so well.

Never felt so used.

For all the wonderful things I do

standing alone keeping my pride

but Deep down I m breaking inside.

Summerburst

 

Varma juninätter, housemusik med de bästa DJ:s, lagom berusad av fin dricka och allt detta tillsammans med min bästa vän. Love u, Solan. Tack! Helgen var asgrym. Vi hade rosa hårtoppar, en stulen poster och fötter som värkte av all dans. Fick minnen för livet. Självklart hände en del hemliga och spännande saker. Censur på det. Vi hängde med sköna folk som gav energi. Jelena, vår nya väninna som även är tokig i housemusik och hundar. Hon är en klippa med hjärtat på rätt ställe. Min blivande make Axwell ( Han vet bara inte om det ännu) fick mig på fall. Mina fjortisögon glittrade av att se honom. Love him!

 

Jag och min BFF bestämde att våra fötter ska få stå ut med ännu mer smärta, nästa år. Antagligen kommer vi gå som halta lottor. Vi är sugna att åka till en jättestor housemusikfestival utomlands. Innan barn, innan make, innan igenväxta rabatter, innan carportbygge och innan ICA-kort. Bäst att passa på innan allt som kanske aldrig heller kommer bli av. Var sak har sin tid. Vågar inte hoppas på något längre. Bättre att leva här och nu.

 

Känns skönt att vårt barnasinne är kvar. Vi fick en kommentar av en kille att vi var de yngsta 30-åringarna han någonsin har träffat. En komplimang, eller hur?  Kan vara så att vi är konstiga men vi vågar iaf spela ut våra löjliga sidor. De som känner oss väl känner även till våra seriösa och djupa sidor. De finns där men inte med oss denna helg. Leave this world behind!

 

Summerburst, vi kommer tillbaka. Garanterat! Work hard, play hard. Puss.

Jaha!

Vilsen i pannkakan. Skogsrået har arbetat för mycket, känslor dit och hit och livet har varit lite väl händelserikt på alla plan. Så istället för att vara exalterad och stressad inför alla roligheter så är jag matt. Men hallå! Jag borde sprudla av glädje. Det är sommar. Snart får jag dansa till Axwell och Guetta. Jag fyller 30 år. Medelhavet längtar efter mig. Endast 4 pass på jobbet kvar tills semestern.

Men istället känner jag bara jaha. En fettisch käftsmäll är vad jag behöver eller kanske en kram. Ett jävla uppvaknande. Hej Zoombie liksom! Någon som vill slå mig? Slå mig på läpparna, alltid snyggt med lite sisådär fläskläpp billigare än Restylane.

Ska börja packa min väska inför en helg i Göteborg tillsammans med min gangster Solan. Vi ska möta upp Jelena, hon ska lära oss Serbiska och häva GT:s. Vi ska även hinna kramas med min kusse Anders, hans finaste Linn och hänga med kloka Frida.

Vi bor flott och centralt. Stilen på kläderna är lite Coachella möter Miamibeach. Färgstarkt. Ungdomligt! Dansvänligt. Neon. Bohem. Mkt armband och självklart solglajjor.

Solan och jag ska som vanligt göra listor om livet. En liten halv års update. Det ska bockas av och läggas till. Vi har visioner, drömmar, mål och krav. Framfört allt har vi stora käftar och många åsikter.

Ikväll väntar en fin gratis konsert på Sandgrundsudden med mina finaste väninnor. Som har blivit en somrig tradition. Älskade sommar, du är efterlängtad och behövd.