I wear heels bigger than your dick!

Gudars skymning, vad jag och Marie dansade igår. Det dracks flytande bröd (Läs:Öl) och det brändes flera hundra kalorier, ingen muskel var stilla. Fötterna var bortdomnade, musiken som spelade var alltifrån Spears, Dolly till Rage. Hell yeah vad kul det var.

Även semesterplaner grundades. Kanske aktuellt med en roadtrip genom Europa. Jag, Marie och en Suv. Amsterdam och Franska Rivieran. I två veckor. Kan bli och kommer bli tokigt bara så där underbart galet.

Åkte nattbussen hem, bara tre hållplatser. Tar den bara för att det alltid händer skojiga saker där och för jag är dumsnål. Helt plötsligt skriker busschaffisen till en ung kille. Han får inte äta pommes på bussen för det luktar fett. Frityrolja. LCHFpolis verkar har kommit till kommunaltrafiken i Karlstad. Bussen stannar. Arg chaffis. Han upprepar sitt mantra. Jag med PMS, säger tydligt att typ halva världens befolkning svälter. Låt honom äta det, kan knappast slänga maten. Det blir tyst på nattbussen. Några ger mig snälla blickar andra inte. En yngre tjej tittar nedifrån och upp på mig och säger man de har iaf varmt. Jag blir mörkrädd av att hon antagligen tror att de flesta svältande människor är bosatta i ett varmt land. Där sitter hon i en Candian Goose som är gjord för Alaskas klimat. Orkar inte ta en diskussion ens. Inte klockan halv tre på morgonen.

Visst, jag tycker att Sverige är för litet för mig och det är svinkallt. Då finns det två enkla alt. annars köpa en varm jacka vilket hon tydligt hade gjort eller att flytta. Det kommer knappast någon man med en vithäst och räddar dig. En sådan fin häst med horn, ni vet. Det är som att vänta på norrsken i centrala Sthlm. När den krysta stämningen och tystanden i bussen börjar avta, säger en kille i 20 års åldern till mig. Du är söt! Men hallå där köp blåbär. Jag vill inte vara söt. Jag vill vara het och smart. Ger honom ett leende och säger till honom om du bara visste. Går av bussen. Kylan möter mig ändå är jag nöjd, nöjd över att bo i Sverige.

(Dress H&M, Bracelet ; Jimmy Choo, Heels: H&M)

First aid kit

Eftersom jag är en systeryster var det dags att plocka ihop en first aid kit eller rättare sagt -bra-att-ha-saker-i-vardagsväskan-och-vid-resa. Hade helt glömt bort min vintage plånbok ifrån Gucci, tidigt 80tal. När jag köpte den var inte ett öga torrt, den är ljuvlig och bara min. Nu är den fylld med godsaker som : Paracetamol, NSAID, Compeed, Propavan, OB, Profil, Betapred och Loratadin. Redo att möta världens alla hinder, asnice!

Mina omhändertagnade gener sattes igång ikväll på Skavlan. Denna Thorsten Flinck. Han känns som en etyliker med konfusion. Och jag vill bara ta hand om honom, rädda honom. Han är så knäpp att jag kan inte annat än gilla honom. En riktig skön knäppgök. Thorsten, vill du bli min patient?

Har slaviskt börjat följa en tjej på twitter som skriver fina och kloka ord. En Åsa. Hon rockar! Hennes twitter är @bitterfnitta

Det är här det händer.
Nu.
Livet.
I varje tanke, muskel, dröm.
Exakt här.

Letade i natt.
Efter minnet.
Det är där som var du.
De du sa.
Med tydlighet.
Nu är det blött.
Utan grepp.
Flyr mig
Till förmån för nya.

Om man springer fort och skrattar mycket så märks det inte att man är ful.

( Plånbok : Vintage Gucci)

Kontraster

Kontraster i livet. I fredags partystylad, det dracks champagne och käkades finkäk tillsammans med grymma människor. Natten spenderades på Anglais, hotelllounge. Igår kväll stod jag ensam i köket, i mörkret och käkade två knäckebrödsmackor med smör och aromatkrydda. Kryddan som säkert har utgångsdatum för minst 1 år sedan. Drack avslagen lättöl. Ungkarl? Ja ,visst! Mjukisbyxorna hade dålig passform och apelsinkladd på låren. Hårtofs på sidan i lagomt fettkonsistens efter ha andas landstingskorridor. Men det är ju livet. Älskar kontrasterna i allafall de "fina" kontrasterna. Att få vara asläcker ena dagen och andra ser ut som en säckfia. Vissa dagar kan jag springa 8km, städa, tvätta och diska. Andra dagar lyfter jag inte ens röven ifrån soffan, orken finns inte ens att gå ut med sopporna.

En torsdagskväll i somras, tung belastning på arbetet med ett dödfall, blodförgiftningar, cytostatikabehandlingar och allmänt svårt sjuka patienter. Ett svettigt arbetspass både fysiskt och psykiskt. Tokdissade en lugn hemmakväll. Efter 22, la jag allt bakom mig. Svirrade om till heels, klänning och rockade röven av mig. Kontraster igen.

Kontrasterna i världen är helt bananas, galet. Jag kan spendera pengar på en taxiresa som skulle räcka till mat för en hel familj i Kongo Kinshasa i en vecka. Jag har fått min universitet utbildning gratis, flickorna i Mali kanske inte ens har rättighet att gå i skolan för de just är flickor. En vinterjacka för flera tusen kan jag köpa varje vinter och gatubarnen i Ryssland fryser ihjäl varje vinter. Min Iphone är värd mer än flera månaders arbete som är utförd av en fabriksarbetande flicka ifrån landsbyggen i Kina. En polsk flicka säljer sin kropp för en mindre slant än vad jag betalade för en ryanairbiljett till London. Det är galet, en sjuk värld, helt upp och ner.

Jag är tacksam, jag har många rättigheter som svensk men ännu mer skyldigheter. Att förändra till det bättre, att bidra med något. Vi människor är grymt egoistiska, har skyddslappar, annars överlever vi inte. Kan knappast gå runt och tänka på allt elände ständigt men heller inte förbi se det. Viktigt att bli påmind. Men att ge lite av sig själv kan göra så mycket för någon annan, glöm aldrig det.

Egokia har köpt nya skor. Igen. Ankelboots i mullvadsfärg. Nu är våren välkommen! Greenpeace och Djurensrätt fick insatt en extra peng ifrån egokia denna månad. Bara för jag har möjlighet att påverka lite och det är så mycket bättre än inget. Va rädd om er!

(Boots : Vagabond)

Egentid!

Det tjatas om denna egentid, att man ska ta sig tid. Tid är väl det enda vi har sedan är något helt annat hur vi väljer att spendera den. Jag har sjukt mycket egentid. Jag är ensam. Kan i stort sätt styra all min tid, lägger till och med mitt egna arbetesschema. Jag försöker ständigt vara sysselsatt ändå blir det hundratals egentidstimmar.

Egentid är kul i begränsad skala. Jag är liksom dömd till friheten, att göra alla mina vardaliga val själv. Alltifrån välja potatissallad till att ta ut semesterdagar. Jag kan styra allt som träning, sömn och matintag, har sällan någon att rätta mig efter. Ingen säger hej när jag kommer hem och godnatt. Äter måltiderna ensam framför teven, på två röda, slevar i mig bara.

Försöker inte göra mig till ett offer man ibland oftast på söndagsnätterna fastnar tankarna i dåliga banor. Börjar tycka synd om mig själv. Tänker -alla-andra-har men inte jag. Jag är inte så dum att jag förstår att detta är I-landsproblem, är ohört tacksam över att vara född i Sverige men det är en hel annan diskussion.

Tänkandet hänger upp sig som värsta sega datorn. Hur hanterar man de uppploppande tankarna? Man kan välja ett destruktiv beteende som shopping, alkohol och mat. Och det händer, mindre sällan när de gäller tröstätning och aldrig alkhol i samband med arbete, shoppingen är hanterbar. Eller att bara älta allt en stund och sedan kör med pepptankar, så hanterar jag ofta det. Det är en mix, pepp vinner över destuktivbeteende. Pepp pepp!!!

Offerkoftan sitter på i några timmar och den är obekväm, kliar. Sjuk obehaglig och ger en ännu mer dålig självkänsla. Den får mig att kritisera mitt utseende. Om jag vore lite smalare borde någon tycka att jag är lite gullig, är inte min näsa lite förbred? Stod om näsplastik i senaste chic, borde kanske göra det? Vågar inte vända mig om i spegeln, röven är för stor och ojämn som en krigsväg. Varför måste jag prata hela tiden? Jag borde vara tyst, söt, le och vifta på ögonfransarna. Inte ha åsikter om allt. Vara en snäll flicka, inte ta plats.

Ni fattar galoppen. Hjärna fastnar i onda tankar och tack för att det bara är för stunden Det här tänkandet är bland annat styrt av hur jag har behandlas. För en tid sedan bestämde jag mig att sluta att umgås med människor som tar ens energi och det har blivit mycket bättre men ibland går man även på nya minnor. Och självfallet kommer gammalt skit upp också.

Livet kan vara otroligt vackert men det är inte alltid guld och gröna skogar. Jag tänker göra mitt bästa för att vara en god människa i både emot andra och mig själv. Jag är stark som en oxe, envis som en åsna, fräck som en kissekatt och snabb som en vessla men ibland jag en skadskjuten pippifågel. Så är det. Dessa söndagsnätter. Kanske behöver man sådan? Och det är faktiskt okej att känna så här. Men jag kan ändra lite, i småsteg. Bjuda in mig hos mina vänner, sova över och säga att nu vägrar jag mer egentid. All kärlek till er.

(Bilden tagen i lördags 120221)

Mot Stockholmo!

Läst hundratals packningstips genom åren. Men shit pommes frites var svårt det ska vara varje gång. Min pappi säger alltid , -"Det är lika bra ni tar huset på släpp". Packat ikväll, dra till Stockholm på en weekend och ska umgås med fin fina människor. Love it! Packningen denna gång var välplanerad och vuxet. Jo, jag är vuxen det är sant, enligt SJ iaf. Gjort klart 8 st outfit med accar till. Makeup och hårfix packades också och vips så var allt färdigt. Eftersom det är vinter får ett par skor räcka. O, yes ni läste rätt! Kör på klassiska svarta ankelboots m klack. Bekvämt och kanske inte dygnparty men spelar roll kokosboll. Vuxentänk igen.

Största packning hittills i mitt liv var när jag och Solveig drog till Finland, en kryssning över natten för ca 5år sedan. Vi hade grym beslutångest, vi slängde ner 10tal klänningar och 5 par skor var. Resväskorna tog upp halva hytten. En äldre man på färjeterminalen frågade om vi skulle flytta. Mogna som vi var satt vi där med solglasögon på och bara svarade honom kaxigt, nej det ska vi verkligen inte göra men vi har bara lite ombyte. Sedan suckade vi, himlade med ögon och fortsatte att tugga tuggummi. Fyra resväskor a´la typ 5o kg. Jag körde 3 ombytten den kvällen, grannarna undrade varför. Återigen utdelades sura blickar ifrån oss. Så klart man ska byta om man kan. Den var en galen resa.

På tåget imorgon gör dessa godingar mig sällskap, en Fendi vintage resväska, to die for, behöver egentligen inte tilläggas. Även min sk. "Balle" (Balenciaga city bag) får hänga på axeln. Ska man resa då ska man resa med stil. Skulle jag kunna tänka mig att resa endast med pass och pengar. Men aldrig med plastpåsar och kabinväska i neonfärg ifrån Rusta. Går fett bort. Hej då Karlstad och Hej Stockholm.

(Bags : Fendi och Balenciaga city bag)

Storkäftad

Äger en stor käft ibland alldeles för stor. Har en extrovert personlighet, är rak och ärlig. Och plopp så kläcker jag världens kommentarar bland pryda människor. Helst en kommentar som är icke politisk korrekt eller snuskig i värsta fall både och. Sådan är jag. Försöker alltid vara glad utåt, att skratta är mycket roligare än går runt och vara en bitterfitta. Ett leende, glittrande ögon, charm, utstrålning är grymt sexigare än slickad fodralklänning ala´Herve Leger på en välformad kvinnokropp med falskt pålagt leende. Känns lite bajsnödigt!

Kanske det är bara en bortförklaring därför jag inte passar i en slickad fodralklänning för en halv månads lön? Min kropp är ingen rakväg utan mer åt rallyhållet, ni vet svängar, gupp och oväntande backkrön. Oftast omöjlig att göra vänstersväng på. En rak vägen borde vara mycket tråkigare o enformigare? Rally är min grej.

Det här med komplimanger. Återigen. Varför ska det vara så jävla svårt att ge och de är ju skönt att få, eller hur? Fick ett sms av min arbetskamrat Johanna, blev glad enda in i hjärtat. Det här stod i smset : "Du är så sööt Kia. Man blir så glad när man ser dig. Bara så du vet. Ses imorron! ". Smset förgyllde lördagskvällen trots den spenderades på sjukhuset och på shcmat stod urinkatetersättning på ilsken gubbe.

Ibland tänker man komplimanger men man säger det inte. Sitter och dricker kaffe på arbetet och jag lägger märke till att någon har skaffat nya snygga glasögon. Tänker tanken men säger det inte. Hallå där storkäft Kia liksom, då säger jag inte. Måste bli skärpning! Nu kommer detta låta elakt på alla sätt och viss men har någon klippt sig så säger alla, då menar jag alla. Den klassiska kommentaren,: -ÅÅå..vad fin du är i håret. Då kan jag sitta där och betrakta människan med det ny klippta håret och inte tycka att håret alls är snyggt. Då väljer jag att inte ljuga och ger ingen komplimang utan sitter tyst och undra om frisören var blind. En komplimang ska komma ifrån hjärtat och vara sann, punkt slut. Förresten är jag en slav under de socialamedierna, börjat twittrat igen, @dreamsbykia var namnet. Glöm inte bort att ni är snyggast. Puss.

Argentum

Är en tävlingsmänniska, för mig är det stor skillnad på lek och tävling. Självklart är jag en barnsligt dålig förlorare. Men ändå är jag en silverbrud. Visst, är guld flott men ofta bärs heller silver. Billiga väskor brukar i regel hänga på var och varannan tjej, det är knappast kul. Köper sällan väskor ifrån de stora modekejdorna. Mainstream är it´s not my cup of tea. Men denna clutch är löjligt snygg till löjligt pris och det är ju löjligt bra. Clutchen fick följa med på nyårsfesten. Fungerar även som spegel, perfekt när lipglosset ska på sisådär varje fjärde minut. Metalaccar är hett, rockar upp vilken tråkig basoutfit som helst enligt min mening. Så köp mer silver, guld, koppar o brons accessoarer o upp med näsan i skyn, lätt att du kommer vara snyggast på fest, lätt!





( Clutch: H&M, Nagellack : Jade, Chanel, Silverringar: Attling)

Jag är en spackelkärring

Jävlar i havet vilken MakeUpStorehora jag är. Produkterna är to die for, men bara nästan. Borde kanske investera i aktier i bolaget? Diskuterade häromdagen med min väninna om vilka summor vi lägger på skönhet, inkl. hårvård. Det blev tyst, tyst som i graven och vi slutade att prata om det. Minst en flygbiljett som skulle räcka jorden runt. Men vad tusan vi blir ju vackra, tror vi iaf. Gamla slängan " du är så vacker utan spackel att du inte kan förstå ju mer kladdar ju mer du sabbar slår dig fri och gå". Stämmer inte. Men däremot beror det på hur makeupen är lagd. Kommer knappast i babyblå ögonskugga, gröna mascara, brun läpppenna och en för mörk foundationen som ger skarpa kanter, det går fett bort. Rätt bas är viktigaste och att bra penslar används.



Enligt min erfarenhet funkar inte billiga sminkmärken, de har inte samma hållbarhet och luktar påskkärring. Oftast har de också fula förpackningar. Inte för att vara ytlig och låta osmart men det är faktiskt väldigt osexigt att ha en necessär full med Isadorasmink. Om jag är dömande? Jo ja men jag säger bara sanningen. Och den kan vara hård. Jag sminkar mig för att känna mig fräsch och aldrig för någon annans skull. Osminkad kan jag vara bland min vänner, i matbutiker, på nattskiften och självklart på stranden. Sedan är det stopp! Jag har haft den tur att jag föddes mörkhårig, thank you mammi o pappi så mina ögonfransar och ögonbryn syns trots ingen makeup. Älskar mitt pigment sommartid, kallas då tattunge. Vilket är en komplimang. Med en solbränna behovs ytters lite makeup, lite solpuder som ger lyster, mascara, rouge och läppglans. Missbrukar läppglans sedan 16års ålder, äger ett 20tal och de är alltid med mig. Ska begravas med läppglans. Nog med sminktjat. Puss på er!

(Makeup: Makeupstore)

Det går bra nu...

Omges av glädje och framgång. Mina närmaste väninnor byter arbete, finner kärleken, förlovar sig , blir sambo, fortbildar sig och de är lyckliga. Jag är lycklig av att få omges av dessa otroligt självständiga, ambitiösa, smarta och vackra kvinnor. Ni är bäst helt enkelt! Magiskt att det går bra för oss alla. Mina stjärnor : Maria, Kajsa, Torun, Marianne, Solveig, Sandra, Helena o Ida.



Just nu finns det en person som gör mig extra glad. Thank you God för What appen. Jag fnittrar, glittrar och njuter. Dagdrömmer. Nytt år o ny start.



(Mössa : Present ifrån Sandra)

Byter loungehäng till gråa korridorer

Semestern är över för denna gång. Att få en liten paus ifrån sjukdom, död, sorg, pippande larmdoser, sprutor, cytostatika och tabletter i drivor har varit ljuvligt. Istället har jag haft sovmorgon i 2veckor, druckit mängder med kaffi, kollat på 10tal romantiskakomedier, fikat, dansat, druckit viin, umgåtts med de finaste tjejer som finns, shoppat, löpturer, biomys, simmat, skogsturer, hundmys, soffhäng, skickat 100tals mess och drömt. Nu är mitt empatikonto laddad till tusen och är redo för att möta människor som behöver stöd och hålla handen. Att finns där för dem.

Det här med vardagar existerar inte hos mig och min BFF, Solveig. Vi tycker inte att livet ska bestå av vardagar utan varje dag är en helg. Man ska njuta. Fy fan vad sorgligt att dö och bara ha ätit pytt i panna och druckit mellanmjölk och det stora nöjet är att glo på förnederingsteve. Mer vardagslyx till folket! Tack för denna semester och vi ses i sjukhuskorridorena.

( Egen gjorda Gin Tonic)

Mmmm..Moroccanoil.

Mitt beroendekonto växer, vissa grejer kan man helt enkelt inte leva utan. Jag knarkar min Iphone, sniffar modemagasin och injicerar kaffe. Nu har jag börjat röka Moroccanoil. Oljan gör håret fanatiskt mjukt, glansigt och luktar som de finaste My Little Ponny luktsuddigummi. Kanske årets hetaste shoppingstips! Köp köp köp.

Och vilken nyårsfest. OMG! Det var klackarna i taket, otroligt gott käk, mängder av viiiin och fina människor. Bra start på år 2012. Torun, tusentack för allt och att ni orkade med Tabita i en hel natt. Love.

( Hårolja: Moroccanoil, Makeupväska : Prada)