Tack, Turkiet!

 

Turkiet var som sist. Ingen besvikelse eller förvåning utan jag är bara nöjd över charterparadiset. Älskar solen, den billiga ölen och varma nätterna. Gillar Turkiet men nu har vi dejtat färdigt iaf i chartersammanhang. Det känns så. Men Istanbul lockar. Smala gränder, orientaliska dofter och pulsen. Alanya hade blivit till det bättre, mer städat, lite dyrare och bekvämare sen sist. Utelivet får flera stjärnor av mig. Så där galet, avslappnat och ungdomligt. Våra hotellgrannar var killar i 20års åldern, när vi pratade livet var vi på olika plan men inte i baren och på dansgolvet. Då var vi som 20 åringar igen, som inte tänkte på någon morgondag, utan levde just då, i nuet. En ansvarslöskänsla. En underbar känsla. Under veckan i Turkiet upplevdes mycket, flera fina minnen för livet. När jag låg där i solsängen då fanns det tid för reflektion mellan tupplurarna. Jag kom inte fram till något nytt utan mest konstaterade det som jag har tänkt förut.

Nu har jag varit hemma några dagar, min solbränna försvinner sakta och snart är det dags att återgå till arbetet. Jag njuter av mina sista semesterdagar tillsammans med mina vänner och hundarna. Idag är det mulet och kofta behövs. Jag sitter på balkong, dricker kaffe med hundarna bredvid mig. Planerar de sommarveckorna som faktiskt är kvar. Jag ska till västkusten några dagar, besöka Torun i Sthlm och jag ska på bröllop. Min fina kusin Jonatan ska gifta sig. En sensommarkväll i augusti på Djurgården. Så romantiskt och ljuvligt. En rosa klänning är inhandlad men accar och skor behövs fixas. Hoppas ni har en skön sommar vart ni än befinner er. Vi ses!