Find your place of peace and carry it with you always 

 

Jag har fått svar. Det pågår ett infekterat inbördeskrig i min kropp. Där finns stridsvagnar, krypskyttar och vallgravar. Gerillakriget har pågått ett tag, spritt sig men nu trycker jag ner dem. Kväver dem för stunden vid frontlinjen. Min värsta fiende är min egna kropp. Kriget är inte livshotande men på livstid. Det bidrar till att man måste anpassa sig hela livet ut. Se nya möjligheter och inte hinder. 

Jag måste acceptera det men jag är INTE kriget. Jag är så mycket mer. Kriget är en objuden gäst som inte har vett att gå hem till sitt utan har flyttat in.  Detta var inte min färdplan men vissa saker kan man inte styra över men däremot kan jag påverka mycket annat som min attityd och prioriteringar. Jag söker inget medlidande utan bara förståelse. Jag är varken unik i detta fall och heller inget offer.

Kriget kommer alltid att pågå men det finns fin hjälp att få. Är tacksam över det!  Livet fortsätter trots inrestrider. Inom snar framtid kommer det vara vapenvila i kroppen. Jag ger mig aldrig och kapitulera ej. Har ett fantastiskt stöd utav familj och vänner. All kärlek till er!

Min kämparglöd och styrka har sitt ursprung ifrån bruksorten. Där tuggar man taggtråd utan att grimasera. Jag kommer fortfarande vara samma tokiga tjej som längtar ständigt efter nya äventyr, resor och utmaningar. Ni kanske aldrig kommer se någon skillnad utan det är bara jag som känner av det. Kriget. Vad rädd om er!