Rehab

 

Träning, avslappning, vila och egentid. Denna rehabiliteringsvecka har varit fantastiskt för kroppen och själen. Jag har tränat vattengympa, styrka, ergonomi, stavgång, qigong, fotgympa, balans och lärt mig mer om återhämtning samt att lyssna in kroppen. Läst böcker, skrattat i mängder, provat på värmebad för händerna, ätit nyttigt och regelbundet. Skrubbat hela kroppen, gjort ansiktemask, läst modemagasin, skrattat åt Johan Glans ( I love him), unnat mig choklad och tittat på Indian Jonesfilm. Kanske låter banalt men allt har varit skönt och okomplicerat.

I fredags checkade jag ut ifrån hotellet o vinkade hejdå till min sjukgymnast, hon är en klippa. Bättre PT finns inte. Länge sedan jag kände mig så stark. Inte för jag har fått stora muskeler och ska springa ett maraton utan för att hela kroppen känns stark fysiskt, psykiskt och  en enorm vilja.  Har spenderat helgen helt ensam med hundarna. Vi har varit mer i skogen än inomhus. Vilken frihetskänsla! Känns nästan som knark att få andas ljuv höstluft.

 Jag önskar att alla kunde ha möjligheten att kunna prioritera sådan här vecka. Vi behöver det i vårt stressiga samhälle. Att få stanna upp och känna in. Jag har så många väninnor ( och inom familjen) som sliter och jobbar mycket. Som sällan får sin egentid. Ni är värda detta om inte mer. Fan, vad bra ni är! 

Denna rebhabiliteringsvecka ingår i min behandling och den är minst lika viktig som medicineringen för att min kropp ska kunna fungera i det vardagliga livet. Jag är så tacksam och den har hjälp mig mycket, gett mig inspiration samt kunskap.

 I mitten av oktober ska jag återigen på en rehabilitering. Jag har blivit beviljad 4 veckor i Alicante, Spanien. Där jag ska få träna, träffa andra i samma situation och vila. Lyxigt kan tänkas men jag hade heller varit utan sjukdom. De kommer alltid finnas de som har det värre och jag kommer aldrig bära en offerkofta. Det är sällan jag tänker ens på min sjukdom, den finns där för alltid  men den begränsar sällan mig ifrån att leva som jag vill leva mitt liv. Så där galet som jag gillar. Fart, fläkt, dans, skäggia män, resor och spänning osv, listan kan göras milslång. Utan sjukdomen har mer bidragit till något positivt.  Jag måste nu träna, vila, gå mindre i klackar, minska alkoholkonsumtionen  och man BÖR besöka ett varmare land vintertid. Tycker att allt detta låter bara förnuftigt.

Nu mår jag toppen och det syns inte på utsidan (just nu) men varje dag pågår det ett inbördeskrig inne i min kropp. Medicinerna gör underverk. Och jag är den samma som innan om inte gladare, omtänksammare, starkare, klokare och envisare. Vi ses i skogen och va rädda om er! Kram ifrån the crazy dog lady.