190

 

 

Livet pågår just nu i väldigt hög hastighet. Jag är ja-sägare, har svårt att begränsa mig och kör på i ett tempo i minst 190. Arbetat nästan 70 timmar på en vecka varav flertal nätter, avverkat 6 träningspass, varit på 2 arbetsintervjuer, en dejt, hängt med vänner, haft 10-tal telefonkonferenser med vännerna om livet och min sömn har snittat på 4-5 timmar per dygn. Jag pratar fort, rör mig fort, upplever saknad efter Pippi, tar viktiga beslut inför framtiden och försöker hålla ett glatt humör. Någonstans mellan allt glömde jag att andas och stanna upp. Jag glömde att njuta av den goda exotiska frukten, tystnaden på morgonen och vårluften. För mina tankar var redan på nästa uppgift som ska klaras av. Jag är redan upp bokat alla helger fram tills 14 juni med spännande aktiviteter. STOPP!!  Det blinkar röd varningstriangel.

I morse under mitt nattpass sjöng jag psalmer med en cancerpatient. Jag är inte religiös på något sätt men de är så vackra. Den äldre damen sjöng med och drog på mungiporna. Sången fick oss att andas lite och fly ifrån verkligheten ( för det kan ibland vara grym men även alldeles underbar), sången samförde oss för en liten stund. Hon gav mig en energikick. Energin bidrog till att mitt dygn fortsatte i en god känsla. 

Men jag gillar tempo, att ha många bollar luften och träffa människor. Det berika mig. Men imorgon har jag lovat mig själv att bara ägna dagen åt Fiji och träning. Nästa vecka är det min tur att dra ner på tempot under en hel vecka. Varma Spanien väntar på mig och Ida. Som vi ska njuta av att lägga upp fötterna på stolen och bara vara en riktiga kaffikäringar. Äntligen!