Jul Jul strålande Jul

En högtid med stora förväntningar men inte ifrån min sida. För mig kan julen kvitta. Visst, är det fint med alla ljusen och gemenskapen. Min jul firas återigen på sjukhuset. Har ett fint minne ifrån förra julen. Klockan är runt 2 på natten. Jag och min arbeteskollega hjälper en dam i 80 års åldern. Damen är välbekant och dödssjuk. Hennes sista jul. Medans vi hjälper damen, tittar jag emot fönstret i någon sekund, himmeln är fylld med stjärnor och utsikten över Karlstad är gudomligt vacker, de lyser smålampor här och var. Innan vi lämnar damen lägger hon sin söndervärkta hand på min kind, tittar mig i ögonen och säger:
- Ni är änglar. Tack för att ni finns. God Jul!
Det är ett av mina finaste julminnen. Denna jul är damen en ängel, hon har lämnat jordelivet.


I familjen har vi slutat med julklappar. Men jag byter med två av mina närmaste väninnor. Roligare att ge än att få. Känner längre ingen stress inför julen. Gör varken någon traditionell julmat, letar inte efter gran och springer inte runt som en tok på stan för att hitta de "perfekta" julklapparna. Utan nu njuter jag bara över att få äta extra god mat helgen innan julafton på en krog med mina nära och kära. Nästa jul firas med stor sannolikhet utomlands under en palm och mojito i handen. Då har jag en skitunge att skämma bort med massa julklappar och kärlek.



(Den fina rosa presenten är ifrån min gulligaste väninna J)