Vem vill se fula människor? Inte jag.

Står och diskar, terapi för mig. Tänker på livet. Plingar till i Iphonen och får ett klokrent sms av en väninna. - "Gud vad folk är feta. Och fula. Köper Billys pizza och kalaspuffar till sina äckliga barn. Urk!! " Min tankar går runt i huvudet. Det här med utseende. Det är viktigt. För mig och för en del men inte för alla. Känns ofräscht att vara ful, medvetet ful alltså, att klä sig i kläder utan passform, ha utväxt i håret och dålig hy. Människor i sig är ju redan fula jämfört med djur på så sätt borde vi människor ha en viss skyldighet att vara snygga iaf bland andra människor. ÅÅ.. jag vet att människor också är ett djur men mer ett odjur enligt min mening. Vi har bara en hjärna och med den förstör vi världen och oss själva.

De jag umgås med privat är ursnygga och smarta brudar. Konstigt egentligen, inget direkt val utan de är bara fabulösa helt enkelt. Inte för jag är världens hetaste brud men jag är mån om mitt utseende. Ingen jävla fågelskrämma. Känner en kille som är assnygg men hans kroppspråk och hjärna gör honom till en ful människa i mina ögon, tänk värre än Woody Allen, typ! Sedan känner jag en annan kille, hans utseende är inte tilltalande men hans personlighet och utstrålning gör honom snygg, snygg som snyggaste kexet. Ni förstår mig va? Att utseende är trots allt inte allt men viktigt.

Bara skitsnack att utseendet inte spelar någon roll. Man måste ju känna någon attraktion. Jag faller utseendemässigt för samma slags killar, alltid. Får höra att jag är kräsen men det ska man vara men ingen är perfekt inte ens jag. Jantelagen går bort i mitt liv. Upplever mig själv som ett kap. Självständig, självförsörjande, skuldfri, egen bostad och bil, inga barn, har sparpengar, universitetutbildad, fastanställd, flyttbar, stora bröst och har stor självdistans :)

Förresten har jag insett att jag är en svamp! Hur konstigt det än låter. Var på en föreläsning för några veckor sedan. En föreläsning om parasiter bland annat svampar. En söt infektionsläkare men Clark Kent glasögon talade djupgående om massa svampar, han var ganska het faktiskt. Helt plöstligt nämner han en mening som fastnar i mitt huvudet. Det var som en uppenbaralse kom till mig. Han säger att svampar som ni vet gillar främmande kroppar ( och vem fan gör inte det? ). Jag vänder om mig om till min sjuksköteskevän Mette. Berättar för henne att äntligen vet jag vem jag är. Jag är en svamp.

Solsken har kommit till Karlstad, slipper numera vara cool utan sol. Utan nu är jag cool med sol. Hoppas ni får en fin helg för det tänker jag ha iallafall. Au revoir Au revoir!!