Det grå landskapet

Fast jag gör massa roliga och galna saker typ hela tiden så är hjärnan i en svacka. En grå svacka. Det är dimma där, allmänt småkallt och kalt landskap, ingen färg och flärd. I det verkliga livet skiner solen och mina tankar flyr ofrivilligt till det äckliga kala och kalla landskapet. Nu måste jag vara glad för det är alla andra, det är ju trots allt vår. Jag försöker. Ler utåt men lipar inåt. Mitt jävla äckliga huvud. Jag är inte nöjd. Det kryper tusentals myrror under huden, pissmyrror som bits. Vill skära sönder min kropp, dra av mig mitt hår och peta ut mina ögon. Kan någon slå mig, hårt och länge. Sminkar mig mycket och hårt man kan gömma sig då. Annars kanske någon ser min riktig hy och sorgsna ögon. Mina cpiga tankar säger fula saker åt mig i spegeln. Jag är inte rolig, har ingen utstrålning, äger fula kläder, alldeles för tjock, har ingen stil, osmart, ocharmig, osynlig och dum. Men jag vill inte ha andras uppmärksamhet. Ingens medlidande. Kräver att ingen ska tycka synd om mig, det är inte min grej. Hatar sådant. Visar inget för någon. Utan jag håller mig vid ytan, knipar efter luft, sjunka kommer jag aldrig göra. Är för vass för det och tung. Ligger där och flyter, får in massa grumligt vatten i munnen och blundar. Fryser. Ser ingen horisont heller inga livbåter. Vill bygga båten själv. Anyways, jag måste ha allting precis som jag vill ha det annars mår jag inte bra. Alls. Riskabelt liv, i know. Jag försöker glittra till den verkliga världen och svimmar runt i den gråa världen. Glitter och flytväst blir nästa inköp.