Pissdag. Fick ett ledsamt besked hos veterinären. Stetoskopet ligger på Pippis hjärta och veterinären säger:" - Du vet väl om att din hund har blåsljud på hjärtat". Jag tappade luften. Ville kräkas. Springa därifrån. Bokade tid för ett eko kardiografi nästa vecka. Vore bättre om mitt hjärta var sjukt. Satte mig i bilen. Det brast. Grät. Kändes som tusen hugg i magen. Ingenting betyder så mycket som mina hundar, de är mitt allt. Allting annat kan kvitta. De ska ha det bästa i livet och de ska alltid komma i första hand.
Pippi ter sig helt opåverkad trots hjärtfelet vilket är väldigt positiv. Hon är 7 år och har minst lika många år kvar. Jag förtränger att hon blir äldre. Men aldrig ska hon leva ett dåligt liv bara för min skull, det viktigaste är att hon får vara frisk och lycklig. Min älskade hund, du är det bästa som har hänt mig, jag sviker dig aldrig. Var på Skutis ikväll på en lång skogstur, Pippi viftade på svansen, gjorde glädjeskutt, var lycklig och busade med Fiji. Jag njöt över att se hundarna och är tacksam över all den kärlek och glädje de skänker mig. Jag älskade dem idag, imorgon och för alltid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Babe, tyck till!