Spejar ut mot horisonten

 

Är en funderare men bara nattetid. Tänker på livet och allt runt omkring. Har slutat att känna oro. Varför oroa sig över saker som man inte kan styra över eller det är knappast ingen ide att känna oro över något som händer i framtiden. Det blir ändå aldrig som man har tänkt sig, både på gott och ont. Det ordnar sig alltid, alltid. Haft med mig sedan barnsben att jag bryr mig inte vad andra tycker om mig, det är deras ensak. Självklart vill man att människor ska gilla en, bli bekräftad men så enkelt är det inte alla gånger. Man ska bli omtyckt för den man är, annars kan det kvitta. För någon vecka sedan fick jag en komplimang ifrån en väns kollega .Hon sa att :- "Det är så härligt med Kia, hon är befriande. Hon kör sitt egna race och bryr sig inte hur folk uppfattar henne."

Det värmde.Vill vara befriande. Men att vara extrovert, ha starka åsikter, vara högljud och smått galen är inte alltid lätt. Men jag är sådan. Kan inte göras om. Bli klokare med åren men knappast lugnare. Jag och Solan åker bort på en lång weekend i Oktober. Vi ska andas västkustluft. Både vi och Grebbestad är lugnare så här års. Vi ska bara vara. Sitta på kajkanten och hålla om varandra, titta på vågorna och dricka kaffi. Det finaste med ens vänner är att de gillar en trots de vet om ens dåliga sidor, känner till ens misstag ändå är de kvar. Det är kärlek det.

Ni är flera hundra som läser min blogg varje månad. Jättekul. Vilka är ni? Nyfiken som attans. Vad rädd om er och sluta oroa er. Lev och njut istället. Puss.

(Foto: Jag i Kroatien på ön Korcula, Juli 2012)