Himlen? Nix

 

 

Jag är fattig sjuksköterska men jag lever ändå.
Dagar går och kommer medan jag knogar på.

 

Jag är fattig sjuksköterska och jag tuggar mitt snus,
och när lördan kommer vill jag ta mig ett rus.
Sen när jag blivit livad, vill jag tampas och slåss,
vila hos en karl vill jag också förstås.

 

Står där, fattig sjuksköterska, invid himmelens port,
lite rädd och ledsen för de synder jag gjort.
Man ska inte supa, hålls med karlar och slåss.
Herren Gud i himlen är väl missnöjd förstås.

 

Men då säger Herren: Fattig sjuksköterska, kom hit!
Jag har sett din strävan och ditt eviga slit.
Därför, fattig sjuksköterska, är du välkommen här.
Därför, fattig sjuksköterska, ska du vara mig när.

 

Och jag, fattig sjuksköterska, står så still inför Gud,
och sen klär han på mig den mest snövita skrud.
Nu du, säger Herren är ditt arbete slut.
Nu du, fattig sjuksköterska nu får du vila ut.

 

Jag kommer ändå aldrig till himlen. Kommer längre än så och väl är väl det. Och det här med Gud känns för förlegat. Men det är fint att människor har något att tro på vad än Gud kallas. Vad tror jag på? Inget. Tror på att man kommer långt på att vara glad och vara sig själv. En sak är säkert att mina hundar ska med mig ner i jorden.

Det här med döden är naturligt. Varför pratar vi inte mer om det? Då vore det inte så laddat. Döden är inte några konstigheter för mig och mina kollegor. Men självklart berörs vi. Skulle vi inte beröras då är det dags att byta arbete. Men vi kan hantera det. Behandlar den döde med stor respekt och tröstar de anhöriga.  Att bara finns där. Finns aldrig några rätt ord att säga utan det räcker oftast med närvaro, kramar och att man lyssnar. 

Ni ska veta att många gånger är döden något vackert och befriande iaf när det gäller de sjuka. Det är enda som vi vet är att vi alla ska dö. Några dör alldeles förtidigt och olyckligt och för andra kanske försent! Det kallas livet. Vad rädd om er. Ifrågasätt - helst dig själv, - tvivla ibland på dig själv men framförallt tro alltid- på dig själv. Puss.

(Foto: Jag i Hvar, sommar 12)