Springer för livet

 

Det var svettigt, tungt och smått andnöd men med fri luftväg. Men det så det ska vara. 5 km terräng med intervall, helt ensam på en skogsväg. Min kropp är inte den samma och inte mitt tänkande heller. Lätt att klanka ner på sig själv, tänka att det går tungt, att man har hängröv, dallriga lår och man har värdelös kondition. Men jag har tänkt om!

Vad fantastiskt att kroppen rör sig och det är solsken. Lägga fokus på det jag klarar av och inte det jag inte klarar av (än). Jag har slutat jämföra mig med andra. Alla har vi olika förutsättningar och mål. Jag är inte så där "instagramfräsch" när jag ute springer. Rödsprängd i ansikte, fula miner och astmastig andning. Som en elefant med näbbmuslungor. Men det är ingen skönhetstävling i skogen och elefanter är rätt pampiga.

Jag ska inte bli maratonlöpare och heller inte få den tighaste rumpan på stranden. Jag rör på mig för jag vill det, för att jag ska må bra, för min kropp ska orka bli gammal och vara funktionell. Inte för beachen tvåstusen någonting, inte för viktnedgång och inte för någon annans skull. Jag investerar i mig själv. För jag ska trots allt leva med mig själv hela livet och stå ut. Jag känner mig så peppad inför resan till Spanien. Längtar efter vattengympan i solskenet, strandpromenaderna och löpturerna.

Jag har några delmål i min träning och mitt huvudmål är att springa stadsloppet. Jag har klarar av det förut, 1 mil på asfalt är enorm belastning för mitt ena knä. Måste ändå vara realist och förstå att visa begränsar finns trots allt. Lyssna på sin kropp. Men med rätt träning, motivation och tejpat knä ska jag klarar det dock inte till varje pris. Har fått ett eget styrketräningsschema av min sjukgymnast för att få mer stabilitet och stryka runt lederna. Det krävs inga större tyngre utan endast min egna kropp, nog så tufft ändå.

 

När (om) jag klarat stadsloppet ska jag belöna mig med en vackert och dyrt armband. Ett till Balenciaga.  En morot. Självklart bjuda in mina närmaste på fest. Men en sak i sänder. Var sak har sin tid. Nu är det tufft nog att springa 5 km. Kan jag så kan ni. Kör hårt men med ett förnuft och ett glatt humör. Förresten , visst är mina nya asicsskor läckra? Älskar rosa. Kram och vi ses i skogen.