Jag har inte bråttom att träffa någon, snarare tvärtom men inom sinom tid finner jag honom eller han mig. Vardagen går sin gång - det vet jag och älskar förövrigt det men jag tycker ändå att det är viktigt att dela livsgläjden. En magisk tanke är att han finns där ute, men ingen vet vart, när och hur vi ska träffas. Jag tror på kärleken, inte på den rätta, enligt min mening finns det inte bara en rätt utan flera. Min filosofi är att leva tillsammans med samma människa under större delen av livet, det viktigaste är trots allt att man är lycklig. Men ta aldrig varandra förgivet.
Att vara ensam har aldrig skrämt mig, de frågor som rör sig mer är hur jag någonsin ska finna en man nu, snart 30 år, då jag inser att mina krav inte direkt sammanfaller med de jag hade när jag var 20 år och naiv, utan har multiplicerats i takt med min egen utveckling både av själen, psyke, intellekt och erfarenhet. Min kloka mor är streetsmart och säger ibland ord som jag inte vill höra. Hon berättar bara sanningen. Man borde lyssna mer på de äldre, de har erfarenheten och upplevt mer. Var sak har sin tid, säger hon. Min kärlekstid kommer, det känns alldeles underbart att ha vetenskap om att återigen få bli nykär. Fjärilar i magen. Få dela sovmorgon , hålla hand, skeda och snosa. Har så mycket kärlek att ge. För tillfälligt ges all min kärlek till min familj, nära väninnor och hundarna. Nu njuter jag av singellivet och egentid.
(Wallet: Louis Vuitton)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Babe, tyck till!