Prioritera rätt!

 

Även den kaxiga Kristina kan ha dåliga dagar. Idag känner jag mig fulast, tjockast, osmartast och äckligast i världen. Antar att det är PMS som spökar. Bu Bu Bu! 

Min fötter orkade inte med den lilla turen i skogen. Fötterna är svullna, ömmar och bränner. Huggande smärta. Sjukvården kan inte hjälpa mig. De tror att mina leder är överansträngda. Jag har visst för överrörliga leder som är tillfälligt slut. De behöver vila. Men när då? Hur vilar man ett par fötter som ägs av en rastlös själ som gillar fart och fläkt? 

Men nu längtar jag efter mina löprunder med Ida och att få gå i klackar utan att döva smärtan med alkohol för att ens kunna stå i skorna. Men jag vill inte bli sådan där som klagar. Eller bitter. Man måste göra något åt situationen. Jag har köpt fler par nya skor. De är stabila för foten. Jag har provat med smärtlindring, sökt sjukvård o mitt nästa steg nu blir att träffa en sjukgymnast. 

Jag skulle behöva vila ifrån i livet. Ifrån allt. Jag har exemplariska blodvärden men jag vet inte hur det känns att inte vara trött. Skiftarbete har bidragit till detta och jag har fått en bekymmersrynka mellan ögonen. Ska jag investera i Restylane? Eller mer ledig tid?

Min BFF är också sliten. Vi brukar ses. Då är vi intensiva och gör massa saker men sen sover vi. Tillsammans. Vi pratar om att vi borde ta en pause tillsammans. Lämna allt. Fly. För att få sova och inte göra något. Till Asien. I en hängmatta. Inte i 4 veckor utan det behövs 4 månader. Bara vara. Hon och jag. Läsa böcker, sova, gå strandpromenader, vila, äta frukt, känna in, få massage och sola. Utan massa måsten. Inga män, ingen alkohol, ingen kyla, ingen sömnbrist, inga sjukdomar, inga telefoner och knappt någon kontakt med omvärlden. Jag skulle bara sakna hundarna, familjen, några väninnor och så klart Sixten. Men de finns kvar och väntar. 

Tyvärr är inte detta möjligt. Inte i år. Heller inte nästa år. Men kanske året därpå. Kanske. Det krävs en del för att lämna allt. Pengar, planering och tid. Men jag tror det skulle vara en investering för flera år framåt. För hälsan, vänskapen och själen. Omöjligt är det iaf inte. Måste prioritera rätt. Ta hand om er!